”Vart tog kärleken vägen?” frågar sig Labyrint i texten till låten ”Kärleken?” från 2010. När de kör den på Etage i Uppsala känns refrängen som rena paradoxen eftersom hela konserten är en ren kärleksattack i två riktningar. Labyrint älskar publiken och publiken älskar Labyrint. Enligt Jacco spelar det ingen roll hur stor publik de spelar inför på andra ställen, i Uppsala är de alltid bäst.
Och det är lättatt tro på honom. Så fort de kliver på scenen förvandlas större delen av Etagebesökarna, som bara minuter innan såg ut som en helt vanlig dansklubbpublik, till hardcorefans och tre låtar in i konserten blir det allsångsrefräng på ”Hasslade”.
Men även om Labyrint har mycket gratis när de spelar på hemmaplan så förtjänar de responsen. Ljudet och framträdandet är långt ifrån perfekt, men Aki och Jacco är två lysande scenpersonligheter. Dels kompletterar de varandra med Akis hårda rap och Jaccos skönsång. Dels har de en utstrålning som få svenska artister kan mäta sig med.
Den här kvällen är Dajanko sjuk och Uppsalasångaren Amsie Brown tar hans plats. Det ger en konsert som drar mer åt reggaehållet och hans två egna låtar i mitten ger ett snyggt lugnare parti innan konsertens två höjdpunkter i ”Ortens favoriter” och ”När solen går ner” kommer. Labyrint har inget kvar att bevisa för Uppsalapubliken och stundtals känns det väl nonchalant, men kärleken är omöjlig att värja sig från.