Enligt körens hemsida belönades La Cappella för bl a mycket god och vacker klang, bra röster med fint timbre och musicerande på mycket hög nivå med god intonation och proffsiga framträdanden samt utstrålning och trovärdiga engagemang. Det är bara att instämma.
Delar av tävlingsprogrammet framfördes för uppsalapubliken på lördagen. Mindre än ett år efter övertagandet av ledarskapet har Tony Margeta satt sin distinkta prägel på kören. Skillnaden i repertoar tydlig; han har hittat många nyare stycken skrivna för damkör, ofta mindre kända. Körens uttryck är också annorlunda, man är mera ”på”. Det märktes att kören gillade nyheterna även om tillvänjningen kanske ännu inte är helt avslutad. En sak är tyvärr oförändrad: avsaknaden av textförfattare i programmet. Hög tid för ändring även här, och tryck gärna även sångtexterna!
Programmet innehöll både kända körklassiker och moderna verk. Efter några ur den första kategorin kom ett utsökt fint framförande av Oskar Lindbergs Morgonen, en tonsättning av en dikt av Runeberg där textens naturlyriska skildring av den frambrytande morgonen gavs dynamisk laddning med utsökt körklang. Därpå följde två verk av moderna tonsättare, alltför litet uppskattade i Sverige: Sanctus ur André Caplets Messe à trois voix och Lauda Sion av György Orbán. Svåra stycken som framfördes väl.
Psalmen Härlig är jorden sjöngs i ett originellt arrangemang av samiske Frode Fjellheim där psalmmelodin rullades ut över en plattform av jojk. Dino Stellas ljuva Ave Maria blev sedan en fin övergång till uppsalakompositören Mårten Janssons Fear Thou Not med text ur Jesajas bok, ett meditativt vackert verk som spänner över stort omfång med underbara fast svåra harmonier. Nyligen bortgångne Knut Nystedts Kärlekens lov till Korintierbrevets kända text avslutades tvärt efter halva stycket – tråkigt, men den halva vi fick höra lät mycket bra. Jaako Mäntyjärvis humoristiska jojk-pastisch Pseudo-Jojk Lite (det finns en fetare version också) låter som riktig jojk fast den inte är det – texten ska vara rent påhitt. En jojk fick vi även som extranummer, kanske var inte heller den helt äkta: Jazzmusikern Jukka Linkolas The Joiku ur Primitive Music. Men oj vad det svängde!