När en speciell damkör firar att det i år är 25 år sedan Robert Sund samlade och bildade detta unika bidrag till Uppsalas och internationellt musikliv, är det klart att man gärna under nye dirigenten Karin Eklundh vill visa upp det mesta av vad man åstadkommit under dessa år. Och det är inte lite! Problemet är bara att så mycket går inte in i ett normalt konsertprogram. Kör och dirigent gjorde i alla fall ett tappert försök, men resultatet blev så mycket kontraster att programmet kom att sakna tyngdpunkt.
Första tänkta höjdpunkten, två satser ur K Rehnqvists Till ängeln med de brinnande händerna, kom sist före paus. Den andra självklara kulminationen: uruppförandet av Robert Sunds för kören skrivna verk Voices and The Voice, fick vi lyssna till direkt efter paus. Men dessförinnan och därefter ett sånt mischmasch av ”seriösa” och ”folkliga” stycken att man undrade hur programmet var genomtänkt.
För all del, piano, engelskt horn och kören bildade en intressant klangväv i E Whitac- res She weeps over Rahoon, en klangväv vilken kör, oboe och dragspel gjorde ännu intressantare i satsen Lacrimosa ur Mozarts Requiem. Men det går ändå inte att jämföra med den enastående tonfläta altsolist, oboe och kör i ”traditionell” folkton, kluster eller kulning gjorde till förtrollande musik/textrelation i Karin Rehnqvists lysande stycken.
Xylofon, vibrafon, klockspel plus ett rikt klangvarierat slagverk, allt skickligt trakte- rat av Strand och Lagström, plus sopransolo och damkör i tre till åtta stämmor, det var resurserna som krävdes för att framföra R Sunds Voices and The Voice i sex satser. Spänning kontra lugn, konsonans kontra dissonans, rytm kontra vila; allt blev till ett fritonalt panorama av skiftande uttryck i ett fascinerande nätverk av vokala och instrumentala klanger. Inget lätt verk att framföra, men samtliga medverkande skall ha beröm för en mästerlig tolkning av ett mästerverk.
Och visst fanns det roliga ögonblick. Som när tidigare körmedlemmar fick ”joina gänget” och medverka i ”La Cappella extra large”, bland annat under primäre ledaren Robert Sunds dirigent- och pianofingrar. Övrigt förbigår jag med tystnad, för det här var en på tok för lång och mastig konsert att fira jubileum med. Ransonera mera!