Kunde inte möta sig med originalen
Hyllningsgruppen Waterloo bjöd på mycket ABBA-nostalgi i Konserthuset på onsdagskvällen men kunde inte mäta sig med originalen, skriver Stefan Warnqvist.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vetskapen om att ABBA själva sannolikt aldrig kommer framföra dessa låtar tillsammans igen gjorde att ett etablerat surrogat som Waterloo utan problem fyllde stora salen i Konserthuset på onsdagskvällen.
Det enkla alternativet för Waterloo hade naturligtvis varit att kopiera låtlistan från någon av samlingsskivorna med de största hitsen, och det hedrar dem att de har en högre ambitionsnivå än så. Insprängda bland stora klassiker som Dancing queen, The winner takes it all och Super trouper, fanns även mer otippade val som Suzy-Hang-Around och Hole in your soul.
Waterloos många kostymbyten under kvällen var underhållande och störst succé gjorde just låten Waterloo. Medlemmarna bar kreationer som var närmast identiska med det som ABBA själva hade på sig den minnesvärda kvällen 1974 när de vann Eurovision Song Contest. Med "Frida" i terrakotta och hiskeligt sjuttiotalskrull och "Agneta" som en rymdvarelse i kungsblått var det som om tiden stått still.
Det visuella i all ära, men Waterloos främsta trumfkort är dock den rent musikaliska biten. De får fram den spelglädje och energi som präglade ABBA:s musik. Stämsången mellan "Agneta" och Frida" är kusligt lik originalens, "Benny" gjorde en strålande insats med de karaktäristiska klaviaturslingorna och "Björn" sprudlade av glädje och entusiasm.
Alla duktiga imitationer till trots gick det dock inte att befria sig från tanken på hur mycket bättre en konsert med ABBA själva skulle ha varit.
WATERLOO
Konserthuset 9 april
Konserthuset 9 april