”Det som händer när vi dör är att livet går vidare precis som förr” sjunger han i en rockstinn version av ”Hell yeah Norrtälje” som öppnar konserten. Det är turnéavslutning och Markus Krunegård och bandet sparar ingen energi till senare. Ibland blir det övertänt, fast på ett klädsamt vis och när musiken handlar så mycket om stegrande takter och känslor som slår i taket gör det egentligen inte så mycket.
På skiva står Krunegård för några av de smartaste texterna och produktionerna på svenska de senaste åren. På scenen försvinner en del av inspelningarnas nyanser, men ersätts av livenerv och det går på ungefär ett ut. Och det är en nerv som borde kunna slå knock på vilken publik som helst. Uppsalapubliken behöver han bara visa sig på scenen för att ha i sin hand. Det är total lycka från start och stegrar genom en spontan allsång efter ”Hela livet var ett disco”, som gör huvudpersonen på riktigt rörd, ända till slutet.
Markus Krunegårds främsta egenskap som artist är att lyfta fram livets baksidor, ångesten, det dåliga självförtroendet, sorgen, misslyckandena och göra något vackert och euforiskt av det. Ett av de bästa exemplen är låten ”Ibland gör man rätt ibland gör man fel”, som skulle kunna fungera som en programförklaring till hela artistgärningen. Att göra fel kan lika gärna leda till något bra och Markus Krunegård gör hela tiden rätt genom att göra fel, i alla fall i jämförelse med hur andra gör det. Lite fel blir originellt och därför rätt.
Solodebuten ”Markusevangeliet” var en sensation när den kom 2008 och står sig fortfarande som en av 2000-talets bästa rockskivor. Att nå upp till den nivån igen har han inte lyckats med, men däremot med att leverera fyra album till med högklassig poprock och en katalog med en rad hits och publikfavoriter som han bjuder generöst på.
Förutom redan nämnda låtar drar ”Everybody hurts”, ”Du stör dig hårt på mig” och ”L.A. L.A.” ner åskmullerapplåder. Och när ”Jag är en vampyr” kommer hamnar Reginateatern i upplösningstillstånd. När han dissar Sverigedemokraterna i brandtalet om mänsklig värme känns det som att det finns hopp till och med för den svenska politiken.