Konsert som charmade sina lyssnare

Kammarmusikföreningens andra konsert för säsongen presenterade trion Hugo Ticciati, violin, Erik Wahlgren, cello och Staffan Scheja, piano. Före paus deltog inte cellisten - vi fick höra tre ganska olika verk för violin och piano. Franz Schuberts tresatsiga Sonatin i D-dur, D 384, inledde programmet. Trots de korta satserna hinner ändå kompositören charma sina lyssnare med lugna såväl som passionerade avsnitt i Mozarts efterföljd. Musikerna spelade i fin balans mellan instrumenten.

Ernst Bloch har genom sin duo Abdoah från 1929 gett en påminnelse om den judiska musikens karakteristiska drag, ibland stillsamt vemodig med glissando mellan närbelägna toner, ibland intensiv och temperamentsfull med en mäktig violinstämma i lågt register. Detta stycke relaterar också till en av judendomens heliga dagar, Yom-Kippur. Stor inkänning präglade tolkningen av ett verk som ibland påminner om den välbekanta Kletzmermusiken.
Alldeles som Schubert var Bo Linde mycket ung när han komponerade sina sonater för violin och piano. Här framfördes den andra ur op 15, skapad av en 22-åring. I första och tredje satserna härskar lugnet; den andra och den fjärde kräver en virtuos behandling av respektive instrument. Bortsett från en liten olycka med en av fiolsträngarna i sista satsen flöt spelet utomordentligt väl även i de våldsamma utbrott som Lindes sonat innehåller.

Efter paus kom ännu en påminnelse om jubilaren Mendelssohn, född 1809, genom hans Pianotrio nr 2 i c-moll, op 66.
Så var alla tre musikerna samlade och deras storslagna interpretation av detta mästerverk trollband den fulltaliga publiken som med kraftiga applåder belönade deras prestation.

Konsert som charmade sina lyssnare

Spelet flöt utomordentligt väl, skriver Gunnar Tibell om Kammarmusikföreningens konsert på måndagskvällen.