Konsert med publiktycke

Per Åberg hörde en publikfriande och kul konsert med kammarorkestern när den spelade latinskt under ledning av Alejo Pérez.

Konsert2011-01-28 15:02
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den begåvade unge dirigenten Alejo Pérez gjorde i torsdags pr för några av sin hemkontinents kompositörer, många av dem sorgligt okända hos oss. Det blev en konsert med publiktycke och många blandade karameller. Inledningen, två satser ur balettsviten La Madrugada de Panadero av Rodolfo Halffter, var laddad med blåsareffekter men framförandet var ändå graciöst, lätt och dansant.

Tania Léons bidrag Batá var helt annorlunda. Jag antecknade ”atonalt” i början av stycket men efterpå kände jag att det inte alls var rätt. Efter inledande blåsar- och slagverksaccenter mot en orolig underström av stråkar framträdde successivt en klanglig tonalitet som får tillskrivas influenser från tonsättarens nya hemland USA. Sist före paus, Variaciones Concertantes av Alberto Ginastera. Ett inledande tema spelat av en ensam cello med harpa varierades och mellan varje variation skiftade solistrollen mellan orkesterns stämledare. Med små medel blev detta till stor och spännande musik, rik på musikaliska idéer och infall. Musikerna spelade briljant; tyvärr går det inte att nämna alla.

Heitor Villa-Lobos Sinfonietta no 1 är ett ganska tidigt verk och saknar i stort sett de influenser från den inhemska brasilianska musiken som han snart skulle excellera i. Lättlyssnat och lättviktigt, spirituellt men ospännande.
Nu skulle det bli tango! José Serebriers Tango in Blue är snudd på underhållningsmusik men framfördes snitsigt och passionerat. Luis Gianneos Variaciones sobre de tango var betydligt mörkare och förhöll sig fritt gentemot tangons rytm. Passionen fanns där, som alltid i en tango, men idéerna och materialet bar inte till slutet av det ganska långa stycket. Även orkestern tycktes tröttna.

Den kom igen med besked med strålande musicerande i Astor Piazzollas La Muerte del Ángel i ett oemotståndligt arrangemang. Skamlöst publikfriande och kul! Avslutningen var också elegant med José Pablo Moncayos verk Huapango, medryckande festlig musik med dissonanser och korsande rytmer. En fin konsertkväll, litet för lång, men det fanns ju så mycket att visa upp!

Uppsala Kammarorkester
Dirigent Alejo Pérez
Konserthuset, Uppsala, torsdag 27/1