Konsert med debutant

På Black stars samarbetade Gabrielsson Mare med producenten, ljudteknikern och multi-instrumentalisten Katharina Nuttall (Ane Brun, Wendy McNeill).
- Hon gör dramatisk musik och jag ville få den typen av arrangemang på mina låtar, med mycket piano och mycket dynamik.

Gabrielsson Mare är uppväxt i en liten by utanför Boden. Redan som barn började hon skriva egna låtar. I tonåren var hon medlem i flera lokala punk- och hardcoreband, samtidigt som hon lyssnade på artister som Edith Piaf och Jacques Brel.
- Jag tycker det finns ett romantiskt skimmer, något utmanande, kring musiken från sekelskiftet, belle epoque och hela art nouveau-rörelsen. Piafs och Brels musik för mina tankar till den epoken. Jag vet inte hur mycket det har påverkat mig, men jag tycker att det är spännande.

Vid sidan av musik inspireras hon mycket av film och bildkonst. Till flera av låtarna på albumet har hon spelat in videos som ofta används som installationer på hennes spelningar.
- Jag tycker om att skapa musik som är filmisk, att man tänker i bilder fast man gör det i ljud, fångar det i ett ljudlandskap. Om man lyssnar på något som man blir starkt inspirerad av blir ens egen musik ofta en parafras på det. Med film, när man ska ”översätta” det till ljud blir det något annat tycker jag.

Den senaste låten som har fått en tillhörande video är aktuella singeln I’m just dancing, som förenar ett politiskt ställningstagande med sensualism.
- Jag lever med en tjej och texten handlar egentligen om att gå på en straight klubb och försöka bara vara där som alla andra och dansa, men märka att det inte är så. Den handlar om att folk tycker att den sensualismen provocerar och att jag då gärna provocerar tillbaka.

- Det blir som att man tar tillbaka något av det som folk vänder sig emot och visar att man har rätt till det. Hela mina scenframträdanden bygger mycket på det.

I vinter planerar hon att börja spela in sin nästa skiva. Hur kommer den att låta?
- Planen är att spela in alla grunder live i studion, för att få en jazzig livekänsla. Sedan blir det pålägg med klockspel, stråk och blås, lite Twin Peaks-inspirerat. Det blir ännu mer teatralt!