Kompletterande kontraster

I måndags kväll sändes första halvan av konserten i Sveriges Radios P2 för vidarebefordran till EBU:s miljontals lyssnare - direkt från Konsert & Kongress i Uppsala! Anledningen var ett uruppförande av ett specialskrivet verk av Mats Edén, en femsatsig danssvit betitlad Pulsjord för två ensembler. Den ena ensemblen skulle spela danssatserna så som Edén klangsatt och arrangerat dem. Mellan svitens satser skulle så en improvisationsgrupp kommentera via egna spontana variationer över den europeiska melodik/harmonikformeln La folia.
Danssatserna i sin nedskrivna form växlade ständigt i klangfärg. Slagverket böt mellan trummor, handhållna skak/rasselinstrument, xylofon och klockspel. Blockflöjtisten trakterade såväl sopran- som altblockflöjt, men också en jättelik subbasflöjt att verkligen spela bas med! Accordeonet och de tre stråkinstrumenten böt ständigt mellan bordunspel och livliga melodiska inpass, unisont eller i stämmor. Sålunda berörde de medeltida, nutida, österländska och västerländska spelsätt, det senare särskilt i sista satsens Polka som blev riktigt "jazzy", svängig och glad musik som värdig kulmen på sviten. Tekniskt mycket drivet utförande.

Improvisationsgruppen förfogade över instrument, sång och traditioner från både väst och öst: Baryton-/sopransaxofon, violin och västerländsk sång; oud (arabisk luta utan greppband) och österländsk sång, mey(enkelt rörblad), zurna (dubbelt rörblad som skalmeja)och ney (flöjt). Bara i första improvisationen lät violinen oss höra folia -melodin riktigt tydligt. Violinen svarade också ensam i andra delen för en riktigt virtuos kvasi kadens med ljudeffektapparatur också i flitig användning. I tredje delen blev den samtidiga kontrasten österländskt/västerländskt mest påtaglig, med oud/sång kontra västerländsk sång och barytonsax, violin och ney som medmusikanter/kommentatorer. Sista satsens "ljudduell" mellan kulningssång och sopransax med gälla ljud från zurnan, violinen och frenetisk spelad oud därtill blev något av första konserthalvans kulmination. I sin helhet en spännande musikalisk konfrontation som Mats Edén bara är att gratulera till.

I andra konserthalvan uppträdde enbart improvisationsgruppen. Sex verk framförde de, varav det sista, Sufi, med sin kombination av muslimsk kärlek och tolerans samt en sorge-jojk, i sin lågmäldhet och bortdöende slut blev en gripande avslutning. Innan Sufi framfördes lästes en deklamation om att "man kan mötas på höjderna i samtal med vingar." En utmärkt sammanfattning av kvällens konsert.

Kompletterande kontraster

Uruppförandet av Mats Edéns verk Pulsjord fick ett tekniskt mycket drivet utförande vid konserten på måndagskvällen, skriver Anders Bragsjö.