Uppsalas bluesräv Claes Janson har samlat ihop ett gäng duktiga musiker för att med Viktoria Tolstoy i spetsen tutta liv i den slumrande jazzstaden Uppsala. Och det är mycket som skall hinnas med. I första akten byts artisterna ut i rask takt - men turligt nog har de superkompetenta Trio X som håller allt samman och ser till att växlingarna sker sömlöst. Mixen är kul och både band och gästartister får möjlighet att ta plats trots det tajta schemat.
Men låtvalen känns förutsägbara även med jazzmått mätt. Om man spelar Nat King Coles When you’re smiling, Cornelis Somliga går med trasiga skor, Arlen & Harburgs Over the rainbow med flera, så behöver man blanda in lite fler överraskningar.
Bengan Janssons dragspel (som ofta låg lite för högt i mixen för min smak) skänker visserligen variation, men kändes ibland lite malplacerat. Hans röst var däremot len och dynamisk och hade varit kul att höra i lite mer lågmälda arrangemang. En annan sångbegåvning som fick visa upp sig var Isabella Lundgren, med ett vackert kluckande vibrato.
Andra set är vigt åt kvällens stjärna Viktoria Tolstoy, även hon Uppsalabekant. Hon presenterar egna tolkningar av Paul Simons Have a good time, Peter Gabriels Kiss that frog, samt ett par kompetent framförda jazzstandarder. Hennes röst är len som alltid och vandrar obehindrat mellan svalhet i det lägre registret och mjuka höga falsetton. Det gränsar dock, precis som för Lundgren, till det skräniga i de allra starkaste partierna. Tyvärr hinner hon heller inte riktigt sätta någon prägel på kvällen, då hon går av scenen efter bara sex låtar.
Trots artistmixen blir det bara riktigt lekfullt en enda gång, när Trio X spelar en låt från sin senaste skiva. De vänter ut och in på både takt- och tonarter och vågar släppa in dissonans i en annars alldeles för harmonisk kväll. Vid ett tillfälle nämner Bengan Jansson ironiskt nog Dostojevskij, dock med sensmoralen att han var alldeles för deppig. Tolstoy, som gärna trycker på sina ryska rötter, skulle säkert kunna hitta en hel del inspiration och välbehövlig svärta där.
Konserten presenterades som en uppstart av konceptet Tonverket. Vi fick i förväg höra att det rörde sig om ett välgörenhetsevenemang, men detta nämndes bara vagt under kvällen och vart (eventuella) pengar går fick vi aldrig veta. Och vad betyder mottot: kultur + samhällsnytta = affärsnytta?