Klockren valborg med Persson
Det blev ös och utlevelse, både på och nedanför scenen, när Perssons Pack spelade på Katalin på valborg, skriver Stefan Warnqvist.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Perssons Packs grundmurade sitt rykte som ett liveband utöver det vanliga i början av nittiotalet, då deras blandning av akustisk folkpunk och pricksäkra folkbygdskildringar gjorde succé på scener landet runt. Efter att ha legat lågt på skivfronten i över ett decennium återkom gruppen med ny sättning i vintras med albumet Öster om Heden. Sångaren, gitarristen och frontmannen Per Persson och den oefterhärmlige Magnus Lindh finns kvar från start, och det var också de två som drog mest uppmärksamhet till sig på Uppsalaspelningen.
Persson har en unik karisma, med självmytologiserande texter om såväl vemod som övermod. Lindh framstår som den musikaliska motorn, som med dragspel och piano för in en doft av finsk tango i låtarna. Samspelet mellan de båda förgrundsfigurerna ger gruppen dess prägel och en energi som är närmast omöjlig att inte ryckas med av.
De tre nya medlemmarna - gitarristen Love Antell från Florence Valentin och rytmsektionen Josef Zackrisson och Norpan Eriksson, som bland andra spelat med Lars Winnerbäck och Ulf Lundell - har givit musiken ett rockigare driv, vilket har förnyat och uppdaterat gruppens sound.
Spelningen på Katalin var en triumf, från den första låten till den sista. De lite lugnare låtarna kom måhända inte riktigt till sin rätt, men så var ju detta också en kväll för ös och utlevelse. Den glada publiken sjöng med i nästan varje textrad, ropade efter sina favoriter och jublade öronbedövande. Responsen var minst lika god på de nya låtarna, i synnerhet Stenad i Stockholm och extranumret Taskiga tänder, spetsiga skor.
Så även om raketer inte flög omkring, och inga korkar small, blev ingen katalinare besviken, den allra sista kvällen i april ...
Perssons Pack
Katalin, Uppsala, torsdag 30/4
Katalin, Uppsala, torsdag 30/4