Klanglig resa genom tid och rum

Den unga gitarrsolisten och -läraren Ana Vidovic besökte i fredags kväll en fullsatt Sal B i Konserthuset för att ge festivalkonsert. Hon guidade oss från tidigt 1800-tal till sent 1900-tal, från Spanien via Storbritannien till Argentina med en samling veritabla gitarrklassiker.
Klassisk salongsmusik fick inleda, med Fernando Sors Introduktion, Tema och Variationer över en melodi ur Mozarts Trollflöjten. Musiken, och i synnerhet variationerna, exponerade verkligen hennes fingerfärdighet. En lite hård gitarrklang störde en aning. Men i de följande verken av Frederico Moreno Torroba användes ovanligt stor och varierad dynamik, där gitarrklangen så att säga förklarade sig själv. Tonsättarens Suite Castellana och Sonatina utfördes både inåtvänt meditativt och med utåtriktad, fingerfärdig ysterhet, de talrika flageoletterna som smakförstärkare.

Recuerdo de la Alhambra (kallas "tremoloetyden") av Francisco Torrega och Asturias (Leyenda) av (pianisten!) Isaac Albeniz tillhör båda gitarrmusikens tio i topp - lista. Uttrycksfull nyansering och rubatospel i det förstnämnda stycket plus böljande ömsom snärtigt ömsom lugnt spel i det andra lät oss njuta av dessa pärlor.
Andra avdelningen skulle bli mer seriös, trodde vi. Och det blev den, men i första verket, engelsmannen W Waltons Five Bagatelles, fanns både skönhet, teknisk virtuositet och viss underliggande satirisk humor. Detaljerad och elegant tolkning. Argentinaren Astor Piazzollas Four Pieces blev i utförandet till omväxlande utsökt musik, hela tiden med tango i bakhuvudet. Ett riktigt kraftprov att spela dessa långa stycken; men varför lagda så sent i programmet?

Ana Vidovic spelade inte felfritt; några toner och något ackord kom snett. Med tanke på den storartade helheten spelar detta dock mindre roll. Värre var det att konserten kom att avslutas med en tresatsig svit av A Barrios Mangore kallad La Catedral. Dessa tre satser skulle andas inflytande från J S Bachs storhet. Fader Bach är nog inte så nöjd, även om satserna var föredömligt korta och tolkningen bra. Det blev sålunda en lite trist avslutning på en (i mitt tycke) feldisponerad konsert. Men publiken verkade nöjd, och det är väl huvudsaken?

Klanglig resa genom tid och rum

Fingerfärdigt men feldisponerat, tycker Anders Bragsjö om gitarrkonserten med Ana Vidovic.