Känslan för nyåret återvände
Med hjälp av välspelande Schönbrunns slottsorkester i Konserthuset fick Gunnar Tibell tillbaka känslan för nyår.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den knappt 30 musiker stora orkestern har sitt hemvist vid slottet Schönbrunn utanför Wien och underhåller där ofta de många turisterna med kvällskonserter i Orangeriet. Dirigent var svensken Mika Eichenholz och som solister medverkade sopranen Julia Goci och Sebastian Huppman, baryton.
Som väntat dominerades programmet av 1800-talets österrikiska vals- och polkakungar Johann Strauss d y och hans bror Josef. Dessutom hörde vi musik av den något yngre Carl Michael Ziehrer, likaså med ursprung i Wien, och av ungraren Emmerich Kalman, verksam under första hälften av 1900-talet. Dansken Lumbyes Champagnergalopp avslutade första avdelningen och som extranummer framfördes den berömda Radetzkymarschen av Johann Strauss d ä Den ordinarie dirigenten Guido Mancusi bidrog också till repertoaren med en skämtsam Svärmorsgalopp
Den fina klang och precision man demonstrerade bland blåsare och stråkmusiker förstärkte intrycket. Däremot hotade en bullrig tuba åtminstone i första avdelningen att dränka både orkester och solister. Dirigenten hade ett fast grepp om orkestern, som kanske efter 17 identiska januarikonserter i Norden ändå kunde ha varit självspelande
Ett skönt inslag i programmet var de sånginsatser som orkestern stod för när solisterna mycket vackert sjöng avsnitt ur berömda operetter. I sitt solo ur Csárdásfurstinnan fick Sebastian Huppman stöd av en sextett ur orkesterns manskör, inte bara med sång utan också med påhittig koreografi. Även den entusiastiska publiken hjälpte till, mycket framgångsrikt, med handklappningar som föreställde piskrapp i Radetzkymarschen. Och till nästa år kommer orkestern åter - "för det har man lovat".
Schönbrunns slottsorkester
Konserthuset, Uppsala, söndag 24 januari
Konserthuset, Uppsala, söndag 24 januari