Kalas från början till slut med Justin
Johanna Åberg lät sig golvas av Justin Timberlakes spektakulära show - och av den djupa funk som fanns under ytan.
Justin Timberlakes show var påkostad, minst sagt. Här syns han på en konsert i Nordirland tidigare i vår.
Foto: Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jublet nådde inga gränser när han kom in på scen till signaturmelodin Futuresex/Lovesound. Att det kunde öka när han tog fram den akustiska gitarren för en intensiv version av Like I love you var nästan svårt att förstå. Men så populär är han. Under två timmar (med en paus i mitten) visade han sedan hur mycket bredd han samlat på sig under sina år på scenen. Och hur funkig han blivit sedan han inledde sitt samarbete med producenten Timbaland.
I mycket var Timberlake på Globen faktiskt en funkspelning med tillhörande dansshow. Den började med publikjubel - när han bröt av My love med att skicka ut bandet och göra ett danssolo var atmosfären av idoldyrkan så tjock att man kunnat hyvla den och lägga den på smörgåsen. Men när den första hysteriska stämningen lagt sig trappades funken upp. Det diskreta bandet lade en härligt torr ljudgrund till Timberlakes klara falsett, koreografin med massor av locking var rolig, sexig och smidig, alltefter vad låtarna krävde. När ett piano dök upp mitt på den centrerade, runda scenen och Justin satte sig på pallen var det inte heller för att sjunga ballader utan för att hamra på under Señorita - en låt som dessutom har ett inbyggt sjunga med-parti som höjde stämningen ytterligare.
En lång version av What goes around, som hann innehålla allt från allsång till roliga handkameraeffekter på storbildsdukarna, rullade över i Chop me up, där Timbaland gjorde sin entré på scenen. Vid det här laget var det hett, suggestivt och med en tyngd i rytmerna som liksom drog allt i närheten ned mot golvet. Från scendekor till scenutspel, allt var så noga avvägt att det framstod som fullkomligt spontant.
Scendekoren var för övrigt ett kapitel i sig, den runda scenen var i ständig förändring. Delar vi ut Nobelpris i scenbygge? Inte? Vi kanske borde.
Efter en för lång paus med dj-set av Timbaland skruvades tempot ned för en rad ballader, inklusive uddaspåret Gone i kortversion, för att sedan skruvas upp igen. Strippdansandet (inte Justin, utan hans kvinnliga dansare) i Damn girl var ett snedsteg man kunde klarat sig utan. Men i övrigt var det kalas från början till slut: En popshow med überfunkig grund under en rent spektakulär yta.
Justin Timberlake
Globen, Stockholm, 19 juni
Globen, Stockholm, 19 juni