Kör och solistkvartett framförde åtta (en del flersatsiga) verk, så jag koncentrerar mig på dem som gjorde mest intryck. Konsertens andra verk, en Körkonsert nr 29 av Dmitrij Bortnjanskij med växelsång solistgrupp/kör, var intressant musik som framfördes spänstigt och friskt. Den första Rachmaninov-tonsättningen vi fick höra sjöngs med föredömligt stor dynamik men inte alltid rätt intonation. Den fjärde ton- sättningen, ett Ave Maria, hade många och långa, tyvärr lite otydliga melismer, men fick en praktfull kulmination. Den femte kändes en smula menlös, men med körsopransolisten Wivica Leitz' korta men ljuvligt vackra insats blev den mycket hörvärd.
Frågan är om inte kvällens bästa musikaliska prestation kom i den sista Rachmaninov-sången, med svällande och minskande klangmassor och ljudstyrkor i kongenial tolkning. Den yngste tonsättaren Aleksej Larkin (född 1954) har det också blivit tradition att inkludera i programmet med hans femsatsiga julkantat för kör, vokal- solister och slagverk, byggd på slavisk/europeisk folkloristik. Allra vackrast blev det med det snyggt svävande sopransolot över välkända Stilla natt. Med kraftfullt durackord slutade denna kantat och därmed konserten i en numera välkomnad tradition av fräsch julmusik.