Lika väl som vi redan har staden julbelyst och två stora julgranar strålar mot oss från Carolina så kan man i domkyrkan redan kring första advent få höra Bachs odödliga berättelse/betraktelse i musik om undret Jesu födelse. Musiken kräver eftertanke och lugn, och min främsta kritik är att jag tycker man ofta jäktade för mycket.
Det som förgyllde framförandet var ensembletänkandet, ingen solist eller stämma fick på ”gammaldags” manér dominera totalklangen. Orkestern anpassade sig utmärkt till detta med distinkt stråkklang, ljuvligt varm klangfärg och frasering från träblåset (särskilt de fyra oboisterna) och lagom klangglans från trumpeter/pukor. Soloinsatser märktes framför allt från trumpet, flöjt, violin och duett med två oboe d´amore.
Kören sjöng entusiastiskt och med bra samlad klang i såväl traditionella inlednings- körsatser som i herde- eller änglaroller. Koralerna tolkades med varierad frasering och styrka.
Sopransolisten Hannah Holgersson var först ängeln med det glada budskapet, därefter i duett med basen en elegant fraserande ensemblemedlem. Alten Eva Marklund kunde ha haft mer kraft i djupare röstlägen men fraserade och ornamenterade utsökt. Tenoren Stefan Parkman hade inte alltid lätt med sina evangelistpartier men framförde sin aria mycket elegant. Basen
Patrik Sandin hade i början en tendens att underintonera; det bättrades och hans röst anpassades bra till helheten
Framförandet hade små brister ibland, men också många lysande höjdpunkter. Vi ser redan fram mot nästa jul!