Jubilarer möttes av stående ovationer

Jubilerande Sven-Ingvars var på gott humör när de gästade Uppsala, och möttes av allsång och stående ovationer, skriver Stefan Warnqvist.

Foto: Elin Larsson

Konsert2016-04-09 13:21
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sven-Ingvars firar i år närmast ofattbara 60 år som grupp, ett jubileum de uppmärksammar med en ny turné. På fredagskvällen var det Uppsalas tur att stå värd och det var närmast fullsatt i Konserthuset. Passande nog blev första låt en instrumental version av ”Rock around the clock”, med frontmannen Sven-Erik Magnusson på klarinett, precis som på den allra första spelningen hemma i Värmland 1956. Bakom musikerna visades ett fotografi på gruppen som den då såg ut.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och medlemmar har skiftat, men Sven-Erik Magnusson har entusiasmen, energin och spelglädjen i behåll. Han är en karismatisk scenperson, med glimt i ögat och sångrösten i mycket god form.

Den generösa låtlistan – närmare 30 låtar – bjöd på en imponerande hitkavalkad, från tidiga succéer som ”Te’ dans mä Karlstatösera”, ”Fröken fräken” och ”Min gitarr” via de folkkära Frödingtolkningarna fram till nyare låtar som ”Byns enda blondin”, ”När jag tänker på dig” och ”Månskensnatt i Åmotsfors”. Det var ett spelsuget gäng musiker som stod på scenen, och de tycktes också få extra energi av den varma responsen från en ovanligt sprudlande konserthuspublik. Flera gånger fick de stående ovationer, många åhörare dansade i bänkraderna och i var och varannan låt stämde publiken upp i allsång.

Spelningen lyfte fram två av gruppens största styrkor, deras mångsidighet och deras förmåga att förnya sig. Blandningen av ösig 50-talsrock, visa, folkmusik, Frödingtolkningar, dansband och poppigare tongångar gör att de aldrig riktigt kan placeras i ett fack. Även om låttexterna har många olika upphovsmän, från olika generationer och platser, bildar repertoaren sitt eget musikuniversum, med målande och tidlösa bilder av såväl romantik som vardagsliv i mindre orter på landsbygden. De stämningsfulla naturbilderna som projicerades på videoskärmarna bakom musikerna förstärkte den känslan och gav atmosfär till låtarna.

Kvällens kanske största fullträff var ”Så många mil, så många år”, skriven av Dan Hylander och vars text om livet som turnerande musiker framfördes med inlevelse av Sven-Erik Magnusson. Att döma av den här spelningen tycks både band och publik se fram emot många mil och många år till av Sven-Ingvars.