Josefina Sanner bäst vid pianot

Uppsalafödda Josefina Sanner bjöd på smakprov från sitt kommande album när Stefan Warnqvist såg hennes spelning i Hågabyn på söndagen.

Josefina Sanner.

Josefina Sanner.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Konsert2008-11-30 20:23
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kulturoas är ett passande namn på musikscenen vid Tant Gröns skafferi. Här uppträder ofta artister och grupper som inte hunnit bli etablerade namn än. Ljudanläggningen är exemplarisk, publiken hänsynsfull och intresserad, och man kan avnjuta ekologiskt fika vid levande ljus medan man lyssnar.

I denna oas uppträdde på första advent Uppsalafödda Josefina Sanner med en eftermiddagskonsert. För två år sedan kom hennes debutalbum med skimrande singer/songwriterpop, och uppföljaren väntas i början av nästa år. Låtlistan utgjordes huvudsakligen av smakprov från denna kommande CD.

Sanner, som var ensam på scenen, växlade mellan akustisk gitarr och piano under den tretton låtar långa spelningen. Mellan låtarna gav hon en inblick i den kreativa processen, pratade om sina visuella idéer till tänkta videos och berättade att hon experimenterat med orglar, blåsinstrument och klockspel när hon spelat in nya skivan.

I och med att hon till största delen bjöd på outgivet material, låtar som kommer att smyckas av fler instrument när de ges ut, fick publiken själva fylla i de musikaliska luckorna. Denna försmak visar att hennes låtskrivande har tagit ett kliv framåt både vad gäller text och musik. Särskilt låtarna hon framförde vid pianot utmärkte sig. Feel it och La la love must be var namnet på de två som stack ut lite extra i detta avskalade format. Skira och vemodiga förgyllde de en också i övrigt trevlig spelning.
Josefina Sanner,
Tant Gröns Kulturoas, Uppsala, söndag