Jensen i högform

Med en blandning av skeva poplåtar, stå upp-komik och empatiska mono­loger gjorde Emil Jensen succé på ­Reginateatern i torsdags, skriver Stefan Warnqvist.

Foto: Staffan Claesson

Konsert2016-12-10 07:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Flyktpotatis” är namnet på artisten, ordkonstnären, krönikören och debattören Emil Jensens pågående turné. På torsdagskvällen var det dags för den första av tre utsålda föreställningar på Reginateatern.

Först ut på scen var dock finlandssvenska singer-songwritern Frida Andersson som värmde publiken med sina innerliga, välskrivna låtar. Hon bjöd på två smakprov från sitt aktuella album ”Den som letar efter guld” samt den vemodiga pärlan ”Vilsen i Stockholm” från ett tidigare album. Att döma av den jublande publikresponsen är vi flera som gärna skulle se henne återkomma till Uppsala för helt egna och längre spelningar.

Efter en kort paus var det dags för kvällens huvudperson, Emil Jensen. Hans tre musiker Anna Dager (cello), Hanna Ekström (violin) och Fredrik Myhr (trummor) inledde på egen hand medan videoskärmen bakom dem visade abstrakta bilder. Nästan omärkt smög Emil Jensen in på scenen med en ukulele i handen och började sjunga. Hans entré vid mikrofonen må ha varit diskret, men han är allt annat än anonym som scenpersonlighet. Efter första låten slog han på en overhead och förklarade pedagogiskt att det finns 27 sorters flykt, från verklighetsflykt och eskapism via utflykt och skatteflykt till författaren Torbjörn Flygt. På sin handskrivna lista som visades på overheaden hoppade han över stegen mellan 7 och 20, detta för att kunna ha ”lediga platser” ifall arga fans hör av sig och vill påpeka vilka sorters flykt han glömt.

Under kvällens gång varvade Jensen sina väna men ofta skeva poplåtar med både stå upp-komik, empatiska monologer om människor på flykt och syrliga gliringar riktade mot ny­nazister och andra höger­extremister. Hela tiden med en sorts naiv oskuldsfullhet samtidigt som det är tydligt att han använder humor som ett vapen mot mörkerkrafterna. Som dekor på scenen fanns både en skolbänk att sitta vid under mono­logerna och en sabeltandad tiger i plysch som symbol för det som urtidsmänniskorna flydde från.

Jensen skulle utan tvivel kunna göra succé enbart som komiker och debattör, men det är kombinationen med hans låtar som gör honom unik. Som låtskrivare, sångare och multiinstrumentalist har han gått från klarhet till klarhet, hittat en alltmer unik prägel som artist och formidabla låtar som ”Till och med dom”, ”Sommaren 2014” och sista extranumret ”Inte vackrast i världen” visade en artist i högform. Emil Jensens originalitet belönades med stort jubel och ni som har biljetter till de kommande föreställningarna har ­verkligen något att se fram emot.

Musik

Emil Jensen

Reginateatern,

torsdag