Vad är väl en julkonsert med tre välmeriterade jazzmusiker? Den kan vara dötrist och tråkig och alldeles … alldeles underbar!
Förra året gav Georg Wadenius (gitarr), Arild Andersen (kontrabas) och Jan Lundgren (piano) ut skivan Jul på svenska. Trion valde ut ett dussin julfavoriter och spelade in personliga tolkningar med hög andel improvisation. Skivans omslag är talande: en lågmäld, svartvit bild på en kyrka omgärdad av en spegelblank sjö och kala, snöklädda träd.
Det lågmälda präglade också trions konsert när de kom till Katalin på torsdagskvällen. På många sätt var det befriande. Julen är inte bara en tid för det glittriga, uppsluppna och överdådiga utan också en tid för stillsamhet och kontemplation.
Lundgrens spröda pianospel i den traditionella folkvisan Jag vet en dejlig rosa inledde konserten. Runt de levande ljusen vid publikborden upphörde alla samtal och övergick till andaktsfullt lyssnande. Wadenius och Andersen anslöt sig varsamt till visans drömska och reflektiva stämning.
Liksom på skivan bestod repertoaren av både sakrala och profana julsånger. Psalmer som Gläns över sjö och strand och Ett barn är fött på denna dag mötte Staffan var en stalledräng och ett par nyskrivna kompositioner signerade Wadenius respektive Andersen. Ett lyckat inslag var också den finstämda tolkningen av Monteverdis madrigal Se nel partir da voi, vita mia, ett stycke som gjorde sig oväntat väl instrumentalt i jazztappning.
Soloinsatserna under kvällen visade trions storhet. Alltför många musiker använder solon till att enbart framhäva sin egen tekniska skicklighet, men den fällan gick inte Wadenius, Andersen eller Lundgren i. Istället var det just återhållsamheten som tillförde känsla och atmosfär till kompositionernas stämningar.
Det stillsamma tilltalet och musikernas lyhörda framföranden gjorde Georg Wadenius, Arild Andersen och Jan Lundgrens konsert till en musikalisk oas mitt i julrushen.