Intim finalkonsert i lovsångens tecken

Finalkonserten i musikfestivalen blev en övertygande lovsång till Gud och livet, skriver Anders Bragsjö.

Finalkonserten gav en chans att lyssna på Alireza Ghorbani med ensemble från närmare håll.

Finalkonserten gav en chans att lyssna på Alireza Ghorbani med ensemble från närmare håll.

Foto: Jörgen Hagelqvist

Konsert2007-11-05 22:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Organisationsproblem, fåtalig publik - jag vet inte, men festivalens finalkonsert var flyttad till sal B i konserthuset, och publiken fyllde inte ens den salen. Å andra sidan fick vi på det sättet närmare kontakt med musikerna, det hela blev intimare.

Konsertens första artister Alireza Ghorbani med fyra medmusiker/sångare hade man hört kvällen innan. Men i stället för att lyssna/skåda från långt håll i stora salen kunde man nu på närhåll höra - och framför allt se - deras oerhört intensiva mentala och visuella kontakt sinsemellan. Vokala och instrumentala mästarprov, regelmässig eller improviserad filigrans kunde avnjutas i lokal bättre anpassad för hänförelse/meditation.

Nästa artistgrupps ledare/sångare Emil Zrihan är hazanin, kantor i en marockansk synagoga. Hans uttalade mål är att i sin andliga musik "bygga en bro mellan arabisk och judisk kultur". Hans fem medmusiker/sångare bestod av en internationell skara. Flöjt/sopransaxofon, violin (spelad upprätt), ud (arabisk luta) och slagverk var instrumentariet.
Beröringspunkter med såväl islamisk som nordafrikansk, sydeuropeisk och judisk musik kunde höras. Det arabisk/judiska märktes i de instrumentalt utsirade inledningarna och Zrihans egna röstdrillar och kolossalt utvecklade ornamentik. Med sitt röstomfång (framför allt uppåt) kunde han kallas för "en mänsklig näktergal".

Med undantag för en sång som Zrihan sjöng helt a cappella kunde nordafrikanskt/sydeuropeiskt inflytande höras i sångernas huvuddel. Strofisk sång, ofta med stark rytmik, ibland med inslag som påminde om spansk flamenco. Zrihan ville ofta få publiken att klappa takt, inte så mycket för blyga svenskar tydligen. Intensiv musikglöd som inkluderade 1 - takts "break" i en sång. Allt kändes som passionerad lovsång till Gud eller Livet. Det är andlig musik!
Med sitt enorma program som man tvingas välja "godbitar" ur är Uppsala International Sacred Music Festival en riktig vitamininjektion i Uppsalas redan rika musikliv. Må den återkomma - ännu större. Keep up the good work!
Alireza Ghorbani med ensemble
Emil Zrihan med ensemble

Sacred Music Festival
Konserthuset, Uppsala, söndag 4 november