Inspirerad och dynamisk musikkväll
Ett ovanligt program och framfört med stor variationsrikedom gavs vid konserten hos Kammarmusikföreningen i måndags kväll, skriver Gunnar Tibell.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fyra blåsare ur Omnibus, oboisten Jenny Sjöberg, klarinettisten Lars-Erik Lidström, fagottisten Eva-Lena Holmstedt och valthornisten Orvar Johansson musicerade tillsammans med pianisten Andreas Kreuger.
Först på programmet stod Trio för oboe, klarinett och fagott av Heitor Villa-Lobos, ett verk från 1921, långt innan han blev världsberömd genom kompositioner med referenser till den brasilianska folkmusiken. I tre satser genomför han en uppvisning i de möjlig heter som kan finnas för de tre instrumenten att samverka. Ett långsamt mellanparti omramas av två snabba satser där de olika blåsarna i tur och ordning får spela en melodisk huvudroll mot ackompanjemangsfigurer i de två andra. Det var inte så lätt att skönja någon utvecklande linje i stycket, som bitvis lät lite spretigt, men trion
följdes åt på ett berömvärt sätt och gav varandra hela tiden
det stöd som krävdes.
Mera kända tongångar förekom naturligtvis i programmets
andra nummer, Gershwins tre preludier för piano från 1926. Speciellt det andra preludiet kände nog de flesta i den mångtaliga publiken igen.
Mycket av kompositörens förmåga fanns i känslan för det melodiska innehållet. Just i det andra preludiet med tempobeteckningen Andante con moto blommar det ut. Andreas Kreuger gjorde en mycket habil insats och följde verkligen yttersatsernas tempobeteckning Allegro ben ritmato e deciso. Även dynamiskt blev det så varierat och rikt som partituret kräver.
Efter paus bjöds så publiken på ett unikt verk i Mozarts
verkförteckning, nämligen kvintetten för piano och fyra blåsare. Alfred Einstein berättar i sin bok om Mozart att kompositören varit mycket nöjd med resultatet: "det bästa jag någonsin skrivit" lär han ha sagt. Einstein talar också om en stillsam rivalitet mellan instrumenten - en mycket träffande
beskrivning. Av all den kammarmusik som Mozart skapade är detta det enda verket för denna besättning. Det blev ett mästerverk som några år senare inspirerade själve Beethoven till hans kvintett för samma instrument. Pianist och blåsare spelade inspirerat tillsammans och gjorde verket full rättvisa. Speciellt skön blev den andra satsen, ett Larghetto med oerhört vackra melodislingor som vandrar genom instrumenten och hela tiden driver musiken framåt.
Ingen av de fem musikerna tillåts dominera. I rondot överraskas man av några takter som pekar fram mot en kadens - den kommer dock inte, utan det mycket njutbara sammusicerandet fortsätter. Det fina samarbetet mellan Omnibus och Andreas Kreuger måste få fortsätta!
Blåsare ur Omnibus och Andreas Kreuger, pianosolist
Alfvénsalen
Alfvénsalen