Imponerande vital Jones i Globen

Sir Tom Jones har rest jordklotet runt och rivit av Delilah och What's new pussycat i så många år nu att han borde vara både trött och mätt. Vid hög ålder och med ett ackumulerat pensionskapital som räcker till fler än en Koenigsegg, har han alla skäl att dra sig tillbaka och avnjuta sina sista år på något walesiskt gods.
I stället valde han att resa till ett duggregnsbelägrat och höstblåsigt Stockholm i går för att uppträda, ännu en gång. Så gör bara en man som verkligen älskar sitt jobb passionerat.

Mycket riktigt så gjorde han också entré med ett riktigt brett mysgubbeleende på läpparna, till synes på strandraggarhumör iklädd uppknäppt skjorta och med ett länkhalsband som pendlade fram och tillbaka mellan hans svettiga brösthår.
Medan doatjejerna trånande formulerade orden "Sugar daddy" värmde aftonens huvudperson upp juckmusklerna och sedan var partyt var i gång.

De inledande låtarna från det senaste albumet 24 hours fungerade fint som uppladdning inför de förväntade klassikerna, som majoriteten trots allt hade kommit dit för att höra. Och en av de största kom redan efter 15 minuter.
Thunderball har alltid varit min favorit bland alla James Bond-låtar genom åren, en vräkig och maximalistiskt arrangerad orkestersmocka full av dramatik och framför allt, framförd med en fantastisk, nästan omänskligt kraftfull röst.
Den rösten fick vi höra mycket av på Globen, en köttig och märgfull bluesstämma med ett dallrande suggestivt djup och med en volymstyrka i de höga tonerna som kan få vilken rundmagad stjärntenor som helst att kippa efter andan.

Rösten påminner ofta om ett bleckblåsinstrument och när brassektionen brölade på för fullt lyckades Tom Jones ändå knuffa sig fram i ljudbilden och lägga sig både ovanpå och framför allting. Det var snudd på unikt.
Kvällen bjöd dock inte bara på imponerande råmanden. När konserten övergick till en avskalad countryspelning kom andra känslor fram. Tom Jones har till exempel spelat in den förnämsta versionen av Green, Green grass of home, riktigt tårdrypande countrysentimentalitet när den är som allra bäst.
Tom Jones är dock inte bara en publikfriare av stora mått. Han vågar utmana också. Stoned in love är ett benhårt dunkande dansmusiknummer som han har sjungit in åt den utmärkta brittiska trancegruppen Chicane.
Få hade väl anat att tjuren från Wales skulle frammana glamourös Ibizastämning i Globen, men karln kunde tydligen det, också.
Nästa år fyller han 70. Fan tro't.

Imponerande vital Jones i Globen

Röstfenomenet Tom Jones visade på en imponerande vitalitet och bredd under sin Stockholmskonsert, konstaterar Björn Lövenlid.