Imponerande av Edsbergs kammarmusiker

I arrangemang av Kammarmusikföreningen gavs på måndagen en konsert i Alfvénsalen, med dimplomelever från musikerutbildningen vid Edsbergs slott. Först ut var pianisten Anna Christensson som elegant hanterade de första tio av de 22 korta satserna i Sergej Prokofjevs Visions fugitives. Med små medel - varken starkare nyanser eller stor dramatik förekommer - gestaltar styckena en mängd olika intryck, som alla förvaltades väl av Christensson. I såväl hetsigare partier och ragtimeutflykter, som mer svävande, impressionistiska satser uppvisade hon ett inlevelsefullt och exakt pianospel, där varje nyans och artikulation behandlades med kärlek.

I kombination med den genomgående relativt svaga ljudstyrkan i Visions fugitives kunde Christenssons extremt omsorgsfulla spelstil nästan framstå som försiktig i överkant. Sådana misstankar undanröjdes dock definitivt i två av Dmitrij Sjostakovitjs 24 preludier och fugor, nummer 6 och 21, där hennes spel fick leva ut i starka partier, utan att hon för den skull tappade kontakten med det finstämda, som plötsligt kunde uppenbara sig i ett smidigt diminuendo.
Romantisk dramatik blev det då trion Lystra, bestående av Karin Eriksson, violin, Fredrik Sjölin, cello och pianisten Karin Haglund uppförde Brahms andra pianotrio. Stråkarna hade en varm men dämpad klang, som i kombination med ett ibland aningen för starkt piano resulterade i en dov ljudbild. I solistiska partier blev klangen dock mindre homogen, och spännande detaljer, som Erikssons suddigt luftiga ton, framträdde. Andra satsens tema, spelat i oktaver av stråkarna, blev ibland riktigt innerligt, och i scherzot tillfördes välbehövd energi, som lyfte och bar trion genom dess finalsats, med läckra staccatofigurer och en avslutning som expanderar både i omfång och dynamik, imponerande utfört av ensemblen.

César Francks pianokvintett i f-moll fick avsluta konserten. Ensemblen, med Zina Ogarova Larsson, piano, Guro Asheim och Susanja Nielsen, violin, Sofia Lundström, viola och Natalia Goldman, cello, uppvisade en strålande dynamisk kontroll och väl avvägd balans musikerna emellan. Både i svällande övergångar och plötsliga dynamiska kast var samspelet utmärkt. I första satsen kontrasterades stråkarnas organiska, expressiva klang mot pianots lugnare, eftertänksamma stil. Kvintetten bjöd också på flera mycket effektiva rivande tuttin, starka partier där klangen verkligen fick fylla ut rummet. Man vågade ta ut svängarna dynamiskt och åstadkom en uttrycksfullhet som inte gick att motstå.
I den avslutande satsen fick också denna ensemble visa sin virtuositet, framför allt i pianot, något som dock egentligen inte hade behövts, då musikerna redan visat ett övertygande samspel, framför allt med avseende på dynamik och klang.

Imponerande av Edsbergs kammarmusiker

Diplomeleverna från Edsberg visade upp sin virtuositet vid konserten i Alfvénsalen, skriver Johan Landgren.