När det kommer till svensk kommersiell country är Kikki Danielsson svårslagen. Den senaste trilogin skivor med Sören “Sulo” Karlsson som låtskrivare har gett henne en ny kredibilitet, vid sidan av Mello och åren i dansbanden Wizex och Chips. Men redan på 80-talet var hon i Nashville och spelade in bländande hurtig country. Den här lördagskvällen på UKK visar på hela den bredd som kommer av en imponerande karriär.
Det hela inleds med att det fullskaliga bandet går på scenen till countryklassikern “On the road again” med Willie Nelsson innan de, med kapellmästare “Sulo” och sångerskan Idde Schultz främst i blickfånget, drar igång ett eget habilt countrysväng. Sedan kommer kvällens huvudperson, Kikki, skridande genom lokalen och upp på scenen. Publiken, som är till stor del senior, är med på noterna direkt och jublar.
Det märks redan i första mellansnacket att Kikki är på gott humör. Information om att hon fortfarande är den eviga singel hon målas upp som i media möts av skratt, innan hon hyllar lokalens komposition som påminner henne om det gamla TV-programmet Cafe Norrköping. Ett elegant sätt att inkludera en förmodat nostalgitörstande publik. Både “Sulo” och Idde Schultz är snabba i repliken i mellansnacken kvällen igenom. Gnabbandet är underhållande och känns äkta, särskilt för den som sett den fina SVT-dokumentären “Kikki Danielsson - ett porträtt” som sändes förra året. I den får man en rörande bild av den lite udda vänskapen mellan countrydrottningen och den gamle snällpunkaren “Sulo” Karlsson.
Nostalgikänslorna till trots så inledningen av konserten ägnad i mångt och mycket till de senaste årens countryskivor på engelska. De som gett Kikki en ny vår efter ett tufft 90-tal. Redan som låt två spelas den fina balladen “Osby Tennessee” från årets upplaga av Melodifestivalen. Den låter riktigt bra, och man slås av vilken speciell och uttrycksfull sångröst Kikki Danielsson besitter. Och detta trots att hon denna kväll kämpar med en förkylning.
Även om låtarna från de tre senaste skivorna, “Painted lady”-trilogin, fungerar fint så kommer höjdpunkterna när hon blickar tillbaka i katalogen. Publiken jublar redan under försnacket när de anar vad som komma skall. Det handlar om “Jag trodde änglarna fanns”, en låt hon spelade in med norska dansbandet Ole Ivars. En riktigt fin smörlåt, där publiken får klämma i på refrängen. Då är det minst sagt gemytligt att vara på UKK. Allvarligare blir det i Alf Robertssons gamla eftertänksamma visa “I mina skor” som Kikki levererar elegant.
När en och en halv timme gått har det utöver några tråkiga stunder såsom den sega Uno Sveningsson-covern från TV-succen Så mycket bättre varit en lyckad tillställning . Avslutningen med bland annat den eviga schlagerklassikern “Bra vibrationer” sätter snygg punkt för en konsert som summerar över 40 år av kompetent artisteri.