Den eufori och entusiasm han intar scenen med ger känslan av att även han själv har sett fram emot det här ögonblicket. Matssons blick är full i sjutton när han ser ut över publikhavet, och med outsinlig energi avfyrar han låt efter låt med enbart sin envisa röst och gitarr, banjo eller piano utan att stanna för paus.
De frekventa instrumentbytena ger ändå naturliga avbrott mellan låtarna, då Matsson ofta riktar tack till publiken som känns genuina. ”Ni ska veta att jag inte tar er för givet” säger han. Vi borde säga detsamma till honom.
Ljussättningen genom röken ger intrycket av att The Tallest Man On Earth står uppe bland molnen och spelar, och ibland träder hans stora skugga fram på väggarna både till höger och vänster om scenen. Konceptet är på en gång avskalat och majestätiskt, i linje med musiken. Magin finns i det mänskliga. Det är också något med det som gör att Matssons stora låtskatt egentligen inte är beroende av hits. Oavsett vad The Tallest Man On Earth spelar har han en sensitiv skärpa som attackerar en rakt i själen, för att den är själ. Visst hörs några extra rop när mer kända låtar som ”Love Is All” tar vid, och när publiken klappar takten är det till ”King of Spain”, men på det hela taget består varje minut av lika stor hängivenhet. Ibland blir det ändå lite monotont och jag känner mig uttröttad, men Matssons temperamentsfulla glädje vinner tillbaka mig. När han frågar om vi orkar höra två låtar till får han ett solklart ”JAA” till svar.
Snart väntas ett nytt, femte album av The Tallest Man On Earth och när han presenterar lite av det exklusiva materialet möts även det av ett extra glädjerop. ”Sluta, ni vet inte om det är bra än!” tonar han lite skämtsamt ned oss, men jag tror inte att någon vill ta tillbaka sin förtjusning efter att ha hört vad som kanske är blivande klassiker. Att vara med om att en så stor artist bjuder på nya låtar är egentligen en väldigt speciell sak. Jag tänker på att så många av de musiker vi lyssnar på med säkerhet aldrig kommer att släppa nytt, och påminns om det vackra i att vara med när det faktiskt händer. Om ett antal decennier har jag kanske barnbarn som upptäcker The Tallest Man On Earth och gapar stort när jag berättar om kvällen i mars år 2019.