Om det var någon musik som skulle ha passat minst dåligt för att muntra upp de svenska karolinerna under den kalla och svultna marschen mot Poltava så var det antagligen Sabaton. Det är svårt att tänka sig en mer peppig och medryckande musik som handlar om något så ogästvänligt som krig.
Själva drar Falunbandet just nu runt på ett långt segertåg genom Europa som går emot alla konjunkturkurvor. Slutsålt i stort sett överallt samtidigt som andra band får ställa många konserter. Det verkar som att skamlöst melodiös metal om att övervinna eller misslyckas med att övervinna hårda tider är precis vad världen behöver.
I Uppsala startar Sabaton med Ghost division och går sedan in på materialet från senaste albumet Carolus Rex. Versionen på svenska, som gjort det okej att skråla med i sånger om den där krigarkungen som älskade turkar utan att behöva oroa sig för att vara rasist. Man behöver heller inte oroa sig för att bandet har något emot sitt jobb. Spelglädjen är nästan löjligt stor.
Uppsalaspelningen var den som sålde ut först, berättar Joakim Brodén från scenen och publiken är med från första stund. De flesta värmdes också upp genom en tur med industrisyntrockarna Raubtier genom de norrländska skogarna fram till den svenska stormaktstiden i powermetalformat.
Många som föredrar hårdare metal avfärdar Sabaton som ett schlagerrockband av samma kaliber som till exempel The Poodles. De som är inne på mer komplex musik kallar det enkelspårigt. Det ligger definitivt något i båda påståendena, men det går inte att komma ifrån att Sabaton efter ett oändligt antal mil på vägarna kan sin sak. Efter att hela bandet utom kärnduon Joakim Brodén och Pär Sundström byttes ut i våras låter de dessutom ännu mer distinkta och kraftfulla.
Det går inte heller att ta ifrån dem en exceptionell melodikänsla. Om de inte begår något allvarligt karriärsnedsteg framöver är det svårt att se några egentliga begränsningar för hur stora Sabaton kan bli. Ett sådant misstag skulle kunna vara att gå ännu ett steg i de två senaste albumens riktning, så att det låter parodi om allting. Nu håller de sig oftast på rätt sida av gränsen.