Videon är inte längre tillgänglig
Med den nya skivans mer personliga tilltal gav sig Anders Wendin ut på rätt hal is. Men om det fanns någon osäkerhet från hans sida från början så är den bortblåst nu. Fredagskonserten i Uppsala startade naket, med bara Wendin på scenen, för att efter bara någon minut sätta av i ett högklassigt soulsväng.
I samband med albumet ”Dom ska få se vem dom roat sig med” har Anders Wendin bytt från Moneybrother till sitt riktiga namn och från engelska till modersmålet. Det är både bra och dåligt. När texterna sitter håller texterna svensk toppklass, men ibland halkar de istället över gränsen från briljant enkelt till banalt.
Live är den nya inriktningen mest bra. Det fläskiga draget finns där ändå, men jämfört med när han är Moneybrother utnyttjas kontrasterna mer. De som hade kommit för att se en stillsam viskväll hade kommit fel. Det var ungefär lika skramligt, skränigt och grabbigt som det brukar vara. Vilket känns helt rätt. En hel kväll i stil med ”Jag har gått och undrat över trädet”, med enklast möjliga komp, skulle antagligen ha blivit outhärdlig.
Nu blev det istället en spelning som andades både debutanthunger och mångårig erfarenhet på samma gång. I kombination med Anders Wendins scenkarisma och estradörförmåga kunde det inte bli något annat än en högklassig soulpunkurladdning. Den här gången med lite mer djup.