Britta Persson har stått för ett av höstens bästa album, Current affair medium rare, en samling låtar som lyckas göra oväntade vändningar både musikaliskt och textmässigt. Med denna skiva i bagaget gick hon på onsdagskvällen upp på Katalins scen.
Låtlistan för kvällen dominerades kraftigt av material från det aktuella albumet. Alla låtar från skivan utom en framfördes och i ordinarie set endast två från hennes tidigare. Häri låg spelningens enda egentliga minus. Ordinarie set utgjordes av endast tio låtar, vilket kändes aningen snopet. Även om extranumren bjöd på fyra låtar kändes spelningen alldeles för kort.
Med trots det korta formatet var det en spelning som höll hög klass. Perssons ösiga indierock har en euforisk energi, med ringlande gitarrslingor, många tempobyten och kaxiga refränger som fastnar direkt. Texternas ofta mörka underton och oväntade twister gör att låtarna aldrig blir förutsägbara. Trummisen Per Nordmark förtjänar en särskild guldstjärna. Han glänste genomgående med sina drivande och komplexa rytmstrukturer.
Perssons sinne för det absurda märks i både hennes texter och i hennes mellansnack. Hon förklarade att Meet a bear var en låt om framtiden och att ”förutom att spela i Uppsala vartannat år har jag tänkt möta en björn och åka till Japan”. Extranumret You are not my boyfriend tillägnades publiken och efter en rockig version av He flies a jet påpekade hon att det hade kunnat vara en bra avslutningslåt, ”men vi tänkte att vi skulle lämna er i R’n’B-träsket”. Sagda träsk utgjordes av en halvpoppig tolkning av Leona Lewis Bleeding love.
Britta Persson och hennes musiker fick en välförtjänt varm respons av åhörarna. Utan tvivel hade det funnits både tid och intresse för ytterligare en omgång extranummer, men lamporna i lokalen tändes direkt efter tolkningen av Bleeding love. Därmed lämnade man även spelningen med känslan av att det också saknades rum för spontanitet. Det är inte alltid som ”less is more”. I det här fallet får man definitivt säga att ”less is less”.