Hitkavalkad med Gessle
Per Gessles turnéfinal i Stockholm blev en hitkavalkad, men de lugnare låtarna imponerade mest, tycker Stefan Warnqvist.
Foto: Åsa Warnqvist
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter oräkneliga utomhusturnéer har Gessle säkerligen upplevt situationen förr, och genom att inleda med några säkra kort, som (Hon vill ha) Puls, På promenad genom stan och årets sommarsingel En händig man, fick han snabbt åhörarna på gott humör. Sedan följde hit efter hit och Gyllene Tider-klassiker blandades med låtar från de två senaste svenskspråkiga soloskivorna.
Han borde vara less på en del Gyllene Tider-låtar vid det här laget, men den energi som de framfördes med talade ett annat språk. Det är fascinerande att en enda man kan fylla en hel scen på det sätt som Gessle gör. Hans kombination av ödmjukhet och professionalism är slående och det märks att han får råg i ryggen av att ha samarbetspartners som Clarence Öfwerman, Christoffer Lundquist och Gyllene Tider-kollegan Mats MP Persson med sig på scenen.
Allra mest imponerade dock de något mindre kända albumspåren som inte blivit singlar. Här visade Gessle en lugnare, mer reflekterande sida av sitt låtskrivande och den akustiska gitarren användes flitigt. Pärlor som Om du bara vill, Pratar med min müsli (Hur det än verkar) och Jag skulle vilja tänka en underbar tanke förtjänar att lyftas fram mer i rampljuset. Tänk vilken succé en klubbturné med bara sådana låtar skulle kunna bli.
Inte oväntat dök de eviga publikfavoriterna Ljudet av ett annat hjärta och Sommartider upp bland extranumrena. Kvällens kanske största behållning var dock att Min hälsning, skriven av Gessle som nittonåring men utgiven på skiva först i år, fick avsluta hela hans sommarturné. Sådana överraskningar visar att Gessle trots alla framgångar ändå på många vis är underskattad.
Per Gessle
Sjöhistoriska museet, Stockholm
12 augusti
Sjöhistoriska museet, Stockholm
12 augusti