Hitkavalkad av Winnerbäck

Lars Winnerbäck med band är svårslagna på området kvalitativ arenarock. Stefan Warnqvist såg en anspråkslös men taggad publikfavorit på Fyrishov på torsdagskvällen.

Lars Winnerbäck stod för en av årets mest efterlängtade konserter i Uppsala och han var på publikfriarhumör.

Lars Winnerbäck stod för en av årets mest efterlängtade konserter i Uppsala och han var på publikfriarhumör.

Foto: Nina Leijonhufvud

Konsert2009-12-04 13:04
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lars Winnerbäck säljer ut arenor runt hela landet, toppar försäljningslistor och har de mest hängivna fans som går att uppbringa. När han kommer till stan är folk beredda att sitta och frysa en hel dag i minusgrader utanför arenan för att få de bästa platserna längst fram.
 
På många sätt är det befriande att all denna entusiasm går till en så chosefri och skygg artist, en artist som inte förställer sig för att vara publikfriande utan låter musiken tala för sig själv. Hans låtar är välskrivna, med refränger som fastnar utan att vara insmickrande och texter om förortsliv, uppväxttid och relationer. Det är personligt utan att vara alltför privat.
 
De senaste två albumen har inneburit en musikalisk nytändning. Låtarna har återfått sin skärpa och Winnerbäck har hittat musiker som är mer nyanserade och lyhörda än tidigare kompgruppen Hovet. Inte minst fiolspelarna Anders Nygårds och Malin My-Wall tillför en lyrisk naturkänsla till en musikalisk stomme som i övrigt gärna lutar sig mot elgitarrer och tunga trummor.
 
Med tanke på den vitamininjektionen är det lite synd att spelningen på Fyrishov nästan bara bjuder på välkända hits och en del låtar från senaste skivan. Det finns ju så många guldkorn som inte gått lika varma i radio.
 
En av konsertens bästa stunder var just ett av dessa, den melankoliska Varning för ras, framförd med fioler och akustiska gitarrer. Den mer välkända Elden, förvandlad från rockstänkare till pianoballad, var en annan av höjdpunkterna.
 
Visuellt var det hela rätt anspråkslöst med ljusspelet som det mest spektakulära. Winnerbäck själv var sparsam med mellansnack och bara vid ett tillfälle blev det något mer än tack till publiken. Värmen var dock tydlig mellan båda parter. Filmande mobiltelefoner i stora mängder hölls upp mot scenen och allsången överröstade bitvis huvudpersonen - han som med taggad inlevelse i varje låt visar att Lars Winnerbäck med band är svårslagna på området kvalitativ arenarock.
LARS WINNERBÄCK
Fyrishov, torsdag