Erik Westberg, på åttiotalet ledare för Missionskyrkans kör i Uppsala, och hans vokalensemble framförde på söndagen några av den moderna svenska körlyrikens vackraste och svåraste verk. Kören höll högsta klass: precision, artikulation, allt var snudd på perfekt. Möjligen dominerade den i och för sig utmärkta sopranstämman för mycket i några av de starkaste partierna. Texterna lyftes fram; det föredömliga programmet innehöll givetvis samtliga, både på originalspråket och i översättning.
Sångerna förtjänar utförligare kommentar än detta utrymme tillåter. William Blakes "The Tyger" i ny tonsättning av B Tommy Andersson var en mäktig upplevelse. Den vilda tigern illustrerades med aggressiv, dissonantisk musik. Det ljuvt melodiska poemet "The Lamb" kontrasterade effektfullt före sista versen av Tigern. Gunnar Nystroems vackra ”Huru skön och huru ljuv” började stilla och slutade i ett dynamiskt crescendo. Jan Sandströms nästan teatraliskt åskådliga verk ”Vid en strand på en ö i ett hav” med utmärkt ackordeonspel av David Wahlén beskrev i toner en storm och hur en man stillar den med sitt spel.
Ett uruppförande av en sats ur Paula af Malmborg Wards blivande verk baserat på dikter av Nils-Aslak Valkeapää innehöll islossning, blåhakesång och en magnifik slutton. Vi har stora förväntningar på resten.
Gunnar de Frumeries ”Vita Nuova”, Lars Johan Werles ”Canzone 126 di Petrarca” och Arne Mellnäs ”Laude” var alla underbara att lyssna till liksom extranumret ”Tre lå” i fint kanonarrangemang. Välkommen tillbaka Erik Westberg!