Helafton med suveräna musiker

Oj, vilken helafton förstärkta Kammarsolister och deras gäst pianisten Terés Löf bjöd på! Inte nog med att man framförde R Schumanns Pianokvartett Ess-dur och ryske tonsättaren/pianisten Sergej Ljapunovs Sextett för piano och stråkar b-moll, som ett riktigt mäktigt och långt extrabonus spelade man där emellan F Schuberts Stråkkvintett C-dur. Hela konserten blev därigenom snudd på övermäktig; ett överflöd av intryck kan bli för mycket.

Klara Hellgren, violin, Susanne Magnusson, viola och Lars Frykholm, cello var Terés Löfs kombattanter i Schumannverket. Det var musik med ständiga skiften och kontraster i fyra lika kontrasterande satser. Häpnadsväckande vilken precision och framför allt klangbalans, man åstadkom i lekfull/aggressiv spelglädje eller mjuk kantabilitet. Särskilt vackert i tredje satsen där stråkarna verkade leda, med soloinsatser från alla tre, men där pianots roll efterhand blev mer och mer framträdande. Sista satsens virtuost kraftfulla drama, där Terés Löfs uttrycksfulla mim- och gestikspråk blev en extra krydda, satte effektiv punkt för ett mästerverk.

Violinist Nils-Erik Sparf och extracellist Erik Wahlgren anslöt sig så till stråkgruppen för att framföra Schubert. Två violiner, viola och två celli ger en stråkkvintett med klangmöjligheter i såväl
briljant diskant som välkryddat mellanregister. Schubert utnyttjar detta med fingertoppskänsla; Sparf och Frykholm skall särskilt lovordas för viktiga både solistiska och klangfärgande insatser. Satsernas formella och dynamiska helhet med inbyggda överraskningar tolkades strålande av hela kvintetten.

Den ryske tonsättaren Sergej Ljapunov, i dag tyvärr nästan bortglömd och sällan spelad, var både äkta senromantiker och lysande pianist. I hans Sextett fick Terés Löf verkligen visa på båda faktorer i sin briljant figurerade och harmoniskt komplicerade pianostämma. Det var dock aldrig fråga om något pianokonsertliknande, pianot och de fem stråkarna (nu med Staffan Sjöholm på kontrabas) musicerade och bollade repliker sinsemellan på lika villkor. I andra satsen lektes både rytmiskt och melodiskt; häftiga accenter och snygga tempodragningar och ibland melodi snudd åt blueshållet. Tredje satsen mycket tjusig och romantisk med piano och sordinerade stråkar, finalsatsen folkloristiskt färgad och omväxlande med stor drivkraft. Vilka suveräna
musiker vi fick lyssna till!

Helafton med suveräna musiker

Vilka suveräna musiker vi fick lyssna till, skriver Anders Bragsjö om torsdags-kvällens konsert med Terés Löf och Uppsala Kammarsolister.