Har ess kvar i rockärmen
Nostalgi, jazzpsykedelia och en och annan slakt av gamla klassiker. Men det tog sig till slut, och The Zombies visade att de fortfarande har ess i rockärmen när Stefan Warnqvist såg dem på Katalin på fredagskvällen.
Foto: Annika af Klercker
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De två viktigaste medlemmarna, sångaren Colin Blunstone och keyboardisten Rod Argent, är på plats och många av klassikerna finns förstås med på låtlistan. För dem som växte upp med Zombies musik blev det utan tvivel en höjdarafton. Men om man betraktar spelningen med andra glasögon, och istället föreställer sig att det här är ett helt nytt band, blir bilden en annan.
I början var det stelt och aningen trögt, och Blunstone verkade ha svårt att få sången att fungera. Det var lätt att tro att ett genomsnittligt coverband hade kommit till Katalin för att spela gamla klassiker, i synnerhet efter kvällens bottennapp, en slakt av What becomes of the brokenhearted.
Efter hand tog det sig dock, och när deras kanske största hit, Time of the season, dök upp föll alla bitar på plats. Blunstone bevisade vilken säregen röst han har, Argents jazzpsykedelia-doftande klaviaturslingor satt där de skulle och de övriga tre gruppmedlemmarna lät plötsligt som om de hade varit med från dag ett.
Spelningen fick liv och därefter följde ett par nya lovande låtar från ett kommande album, ett smakprov från Blunstones rykande färska soloskiva, Argent-klassikern Hold your head up, en briljant version av Zombies-hitten Tell her no och den otippade Old and wise, en låt som Blunstone sjöng på ett album med Alan Parsons Project.
Att ta ut svängarna och göra det oväntade var The Zombies styrka förr och spelningen på Katalin visade till sist att de fortfarande har en del ess kvar i rockärmen.