Hanne Boel bjöd på få överraskningar
Mer överraskningar och färre covers hade varit en god idé när Hanne Boel och hennes musiker spelade på Katalin i Uppsala, tycker Stefan Warnqvist.
Hanne Boel fick snabb respons av publiken på Katalin, men UNT:s recensent efterlyser fler oväntade inslag och färre covers.
Foto: Rolf Hamilton
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med sig till Uppsala har Boel en samspelad och lyhörd kvartett musiker, som tycks kapabla att spela vilken musikstil som helst. Särskilt Poul Banks, som växlar mellan akustisk gitarr, luta och mandolin, förtjänar en stor eloge. Alla fyra byter instrument flera gånger under kvällen och spelar med både värme och humor.
Själv ger Boel ett avslappnat och självsäkert intryck. Att öppna med sin kanske mest kända låt, I Wanna Make Love To You, skulle kunna vara otaktiskt men visar sig vara precis rätt sätt att få i gång publiken. Katalin är fyllt till bristningsgränsen och publikens respons är omedelbar allsång.
Ibland förfaller dock Boel och hennes musiker till att mer likna ett coverband på en firmafest. Att höra hennes tolkningar av Bob Dylans I'll Be Your Baby Tonight och Dusty Springfields klassiker Son of a Preacherman hör inte precis till spelningens mer glimrande ögonblick. Betydligt bättre blir det när hon framför låtar från senaste skivan, som den innerliga Mother's Eyes, tillägnad hennes två barn, och den melankoliska November Song.
Avslutningen, med tre låtar från femton år gamla albumet Kinda Soul, visar upp Boels och bandets bästa sidor. I första extranumret Starting All Over Again byter Jakob Høyer ut trummorna mot en banjo, och basisten Boi Holm greppar en ukulele. Resultatet blir en countrypastisch, och både musikerna och åhörarna älskar det. Fler sådana oväntade grepp skulle Hanne Boels musik utan tvivel må bra av.
HANNE BOEL
Katalin, Uppsala
30 mars
Katalin, Uppsala
30 mars