Hänförande picknick

Inför en fullsatt Sal B i Konserthuset hade duon Ernman/Bergström inte bara dukat upp till picknick, de tog oss också med på en hänförande utflykt till musikens grö- na dalar. Mats Bergström fick både spela omarrangerade klaverutdrag på sin gitarr, försöka låta som jazzig orkestergitarr, sjunga doa-bas till en låt och - faktiskt - spela ett eget gitarrsolo. Allt under vänligt gnabb med Malena Ernman, större delen av programmet dessutom utantill spelat. Någon enstaka fel ton överser man gärna med, det var genomgående strålande utförda fyndiga tolkningar han bjöd oss.
Första konserthalvan gav oss musik från barock till romantik. Särskilt minnesvärt var bl.a. W A Mozarts innerliga romans Abendempfindung med sin vackert mörka röstklang och genomförda ackompanjemang. En sats ur J S Bachs egentligen violin- partita, Gavotte en rondeau, tolkades på gitarr med spänst och varierade tempi.

Ur G Bizets berömda opera Carmen framfördes den lika berömda Habaneran, men på ett sätt där lösenordet `L´amour´ (kärleken) fick symboliseras av godis som både förtärdes med välbehag av Malena och delades ut till publiken! Med Rosinas cava- tina ur 1:a akten av Rossinis opera Barberaren i Sevilla kunde Malena vara både djup mezzo- och kvittrande koloratursopran, åtföljt av fladder i ögonlocken till höga drillar eller sned mun till riktigt djupa toner. Suverän uppvisning av såväl virtuositet som humor - från båda.
Underbarnet med provocerande ny musik på 1960-talet, Bo Nilsson, har bytt uttryck på senare tid. De tre sånger av honom vi fick höra var kvasi-folkrock, melodisk bal- lad och kvasi-samba med scat-singing och allt. Förändrad musikvärld! Men Kurt Weill behöll sin speciella melodiska och harmoniska skärpa; två senare sånger av honom visade tydligt på det med övertygande tolkningar.

Fem sånger av Duke Ellington avslutade konserten. Tre sammanfogade sånger ur hans Sacred Concerts, följda av en vemodig och en mer glättig kärlekssång. Svåra tonarts- och ackordskiften fixades elegant med stillsamt swing på köpet från gitar- ren. Malena befäste både sitt teatraliska kroppsspråk och sin stora röstvirtuositet. I olika röstlägen, långsamt eller snabbt, med scat-singing eller utan var hennes tolk- ningar härliga att höra på. Sådana kvasi-improviserade infall båda stod för måste ha varit välrepeterade? Totalt sett en både utmanande och stimulerande picknick.

Hänförande picknick

En hänförande utflykt till musikens gröna dalar, skriver Anders Bragsjö om Malena Ernmans och Mats Bergströms konsert.