Håkan Hellström i sitt esse i Uppsala

Under 2000-talets början åkte en ung göteborgare på segertåg genom Sverige. Med sig hade han albumet Känn ingen sorg för mig Göteborg och på sig hade han en matroskostym. Sedan dess har mycket hänt. Håkan Hellström har lekt med Brasilieninspirerade slagverk, sjungit saltstänkta svenska visor och närmat sig den klassiska arbetarrocken. Men han har hela tiden behållit sin position som en av Sveriges bästa och roligaste liveartister.

I Uppsalas konserthus verkar han ärligt upprymd över den vackra spellokalen - och det faktum att den är fullsatt. Publiken sitter vackert i stolsraderna och man undrar till en början hur Håkan Hellström, som brukar locka till yster dans framför scenen, ska tackla en sittande publik. Det visar sig snart att här finns ingen anledning till oro.

Håkan Hellström gör sig fort hemmastadd i sammanhanget. Han och hans sjumannaband växlar mellan debutalbumets desperata tonårspop och nyare pärlor som Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din, som också är den första låten i programmet att få publiken på fötter. Han sjunger Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig och Minnen av aprilhimlen med en romantisk intensitet som en gång för alla borde kunna ta död på Sveriges segaste rockmyt - den att Håkan Hellström inte kan sjunga. Just Minnen av aprilhimlen tillhör en av konsertens höjdpunkter, som en sorts Taubevisa på glid, där en massa små "fel" blir en herrans massa rätt. Och den är magnifikt sjungen.
Inte skyldig nån nåt är mer av klassisk arbetarrock, en skruvad Springsteen för en yngre generation, Känn ingen sorg för mig Göteborg får golvet i Konserthusets stora sal att gunga.

När Håkan Hellström spelar sina extranummer är konserten sedan länge en absolut höjdare. För en lång lång tid, Bara dårar rusar in och allra sista Vi två, 17 år ensam med gitarr visar det bästa av Håkan Hellström. Han har en kuslig förmåga att plocka det bästa ur en massa, från varandra vitt skilda, influenser och göra det till en helhet som inte bara är högst personlig utan också mycket större än summan av sina beståndsdelar.

Håkan Hellström i sitt esse i Uppsala

Håkan Hellströms iver att uppträda verkar aldrig ta slut. Johanna Åberg såg en av Sveriges bästa liveartister i sitt esse.