Bachs stora mässa h-moll komponerades inte vid ett tillfälle i ett sammanhang. Den sammanställdes vid flera tillfällen, ibland med lån från egen tidigare komponerad musik (mycket vanligt på den tiden). Resultatet, ett verk som till omfånget omöj- liggör användning i vare sig katolsk eller protestantisk gudstjänst, bildar en märkligt välbalanserad helhet som ett av de största andliga monumentalverk vi känner till.
Olle Johansson, med sin kör Collegium Cantorum, inhyrd orkester med tidstrogna instrument och fyra vokalsolister, gjorde i lördags kväll ett förstagångsframförande av verket i samband med Sacred Music Festival.
Orkestern presterade ett färgväxlande och rikt ornamenterat spel, från skickliga soloinsatser i arior till mäktigt tuttispel med extra klangkrydda från tre clarinotrum- peter och pukor. Kören sjöng välbalanserat i lugnare satser, även i en del snabbare tuttisatser, men ibland gick det för fort och kören kändes helt enkelt för liten (kyr- kans svåra akustik spelade roll?), som i Osanna - satsen, där kören plötsligt skulle vara dubbelkör.
De fyra vokalsolisterna gjorde lysande insatser, enskilt eller (ibland) i duetter. Sär- skilt minnesvärda är sopranarian Laudamus te, också färgsatt av briljant violinsolo, samt altarian Agnus Dei. Tenorarian Benedictus blev utsökt fraserad med vackert tvärflöjtspel till; basarian Et in Spiritum Sanctum blev pastoralt mjuk i samspel med två solistiska oboe d´amore.
Ett framförande som, om än inte perfekt, övertygande lyfte fram detta verks mästerliga storhet.