Gripande komposition

Anders Bragsjö hörde en lysande helhet när ojämnt jubilerande symfonikerna från Norrköping hälsade på i Uppsala.

Konsert2013-04-12 13:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 101 år gamla Norrköpings Symfoniorkester med nyutnämnd chefsdirigent besökte i torsdags Uppsala och Konserthuset med polsk/engelsk, rysk och engelsk musik på programmet. Den polske, till England emigrerade tonsättaren Andrzej Panufnik kunde med sin 1963 komponerade Sinfonia sacra uttrycka sin kärlek till Polen och framför allt dess folk som fick lida under denna tid av vanstyre.

Olika musikaliska trådar (4 stereofoniska trumpeter, svaga stråkar, kraftfullt slagverk) knöts till sist ihop i en avslutande Hymn med i volymen växande men långt ifrån svulstigt slut. Gripande komposition som framfördes lika gripande.

De två pianokonserter som står överst på ”tio-i-topp-listan” är Pjotr Tjajkovskijs nr 1 b-moll och Edvard Griegs a-moll. Tjajkovskij stod på programmet denna kväll med armeniska pianosolisten Nareh Arghamanyan i förgrunden. Från den pampiga starten visade sig först lite tempodragningsproblem, men solist och dirigent anpassade sig så småningom föredömligt. Solisten spelade både briljant och lyriskt och orkestern replikerade följsamt och pådrivande. Solist, dirigent och orkester åstadkom en lysande helhet av detta överdådiga verk.

R Vaughan Williams Symfoni nr 2 heter A London Symphony. Williams själv tyckte att en bättre titel skulle ha varit En symfoni av en londonbo. Bortsett från att musiken i allmänhet skildrar lugn – aktivitet – lugn, alltså dygnsrytmen i en stad, finns ingenting av konkreta ”programinslag” i musiken (undantaget som t o m utlänningar kan identifiera är Big Ben- signalen spelad på harpa i början och slutet av symfonin).

De viktigaste soloinsatserna ur orkestern var i andra satsen, där engelskt horn, viola och valthorn hade viktiga roller och violan slutade satsen helt ensam. Förnämligt spelat, men vad man främst minns är musikens kolossala dynamik, från nästan ohörbart till närmast explosiv styrka. Framförandet, under en dirigent med ytterst expansivt kroppsspråk förmedlade via hela orkestern en anslående fantasirik musikalisk bild av en storstads liv under tiden närmast innan den katastrofen – Första världskriget, symfonin skrevs månaderna innan – 1914. Kanske skulle man ge den annan rubrik – En förlorad värld? Den var en lysande avslutning på lika lysande helhet i alla fall.

Anders Bragsjö

KONSERT

Norrköpings Symfoniorkester i Konserthuset

Nareh Arghamanyan, piano
Michael Francis, dirigent