Kammarmusikföreningens kontakter med Institutionen för Kammarmusik i Edsberg har visat sig uthålliga och mycket givande genom åren. I måndags gästades Uppsala av diplomander därifrån: två violinister, två pianister och en violaspelare. Publiken fick njuta av musik, mest från 1800-talet i olika tappningar och stilarter, alltifrån en Ballad för piano av Chopin fram till en svindlande komposition av Sarasate för två violiner och piano.
Bohumir Stehlik, med sin första utbildning i Prag, inledde med Chopins Ballad nr 2 op 38, ett tekniskt oerhört krävande stycke som växlar mellan stillsamma och mycket dramatiska avsnitt. I denna tolkning blev kanske basstämman alltför dominerande – det var inte så lätt att uppfatta diskantens bidrag till dramatiken. Pianisten stannade kvar vid sitt instrument i programmets andra del, en av Karol Szymanowskis Myter op 30, den som fått namnet La Fontaine d’Arethuse. Violinstämman sköttes av Paula Zarén. Återigen tekniskt svår musik, nu från en mera modernistisk epok in på 1900-talet, men med fin stämflätning mellan instrumenten.
Bernhard Greter övertog pianostämman i Schuberts tresatsiga Sonat i a-moll D 821, den som kallats Arpeggione efter det först föreslagna instrumentet, en s.k. gitarrvioloncell. Sonaten har transkriberats både för violoncell och det vi bjöds på under konserten, nämligen violaspelaren Anna Widlunds tolkning i ett balanserat samspel med pianisten.
Efter paus intog den tredje violinisten Sofie Sunnerstam scenen. Tillsammans med Bernhard Greter framförde hon César Francks ganska ofta spelade Sonat i A-dur för violin och piano, ett verk där tonsättaren låter oss höra ett tema som går från första till fjärde satsen i ständigt varierande former. Stor intensitet och mycket säker tonbildning präglade de virtuosa avsnitten i violinstämman och dialogen mellan de båda instrumenten gjordes i utmärkt balans.
Programmets sista nummer, Navarra av spanjoren Pablo de Sarasate, blev en bejublad uppvisning av de medverkande Paula Zarén och Sofie Sunnerstam (omklädda i spansk stil) och Bernhard Greter i halmhatt. Här fick pianot en ackompanjerande roll, nog så viktig, men dominerade gjorde de två stråkarna med hisnande löpningar i höga register. Det blev en grand final i ett som helhet mycket lyckat besök av Edsbergs diplomander.