Glansfull orgelvigning

Så, efter många års planering, väntan och byggande, var det så dags i söndagskväll att inviga den nya Ruffatiorgeln. Denna orgel är till antal stämmor och pipor den för närvarande största orgeln i domkyrkan.
Biträdande domkyrkoorganist Andrew Canning hade som invigningsorganist valt ut ett program som skulle visa på åtminstone mycket av orgelns många klangmöjligheter.

Och som han visade! I första orgelverket, Processional March av Harold Nutt, upplevdes musiken nästan som flerkörig med sina snabba klangskiften. Distinkt rörverk, mjukt och fylligt labialverk samt fylligt bärande pedal bidrog till musikens mäktiga totalklang.
I Girolamo Frescobaldis Bergamasca (italiensk bonddans), skriven som tema med variationer, fick vi höra flera labialstämmor, bland annat Gedackten med sin typiska tonbildning och mjuka klang. Även deltonsstämmor bidrog verksamt till musikens autentiska klang.

Den österrikiske tonsättaren Anton Heiller gjorde i sina variationer över Nun komm, der Heiden Heiland en serie kontrapunktiska finesser, bland annat olika typer av kanon. En mycket varierad registrering och säker spelteknik borgade för att verket blev precis så mäktigt som tonsättaren tänkt.
Svensken Emil Sjögrens s k Legender i alla tonarter är välkända småstycken för organister, typisk senromantisk musik. Canning spelade tre, utsökt mjukt men alltid distinkt trots många slingriga kromatiska ledtoner.

Holländaren Ad Wammes kom att bilda programmets centralpunkt. Direkt före paus spelades hans Vallée des danses, komponerat 2006 som ett femsatsigt orgelverk i skiftande pastoral inåtvändhet och utåtvänd kraft. Verket var ett riktigt demonstrationsstycke över orgelns kolossala resurser.
Efter paus musicerade Canning med brasskvintetten (2 trumpeter, horn, 2 tromboner) The Uppsala Ministry of Brass i Wammes uppmanande stycke Blow horn, blow! från 2005. Ett härligt schizofrent stycke med blandning av gammalt (blues bland annat) och nytt och ständigt stickande repliker hit och dit.

Till sist tysken Arno Landmanns Variationer över ett tema av G F Händel för enbart orgel. I mäktiga bågformer växlade variationerna i intensitet och styrka, med ytterligt virtuost hand-/fotlag krävt av organisten.
Kulmen nåddes när Canning på sista ackordet testade J S Bachs motto att "pröva om orgeln har bra lungor" genom att spela fullt verk.
När jag hör igen skall jag ropa med full hals: Domkyrkan har en utmärkt ny orgel!

Glansfull orgelvigning

Anders Bragsjö är imponerad av den nya orgeln i Domkyrkan.