Gemytligt med Frisk

Niclas Frisk har hunnit med en hel del under sin karriär. Han har varit frontman i Atomic Swing, medlem i A Camp, Sweet Chariots och Perssons Pack, komponerat musik till TV-serien Våra vänners liv och skrivit låtar åt en lång rad andra artister. I våras kom hans första soloalbum, Deeper down in Chinatown, och nu är han ute på sin första turné i eget namn.

När han kom till Uppsala på onsdagskvällen hade Reginateatern förvandlats till en gemytlig rockpub. De första bänkraderna hade tagits bort och ersatts av bord med levande ljus, och intill väggen fanns en minimal bar. Scenen var smyckad med ett stort kinesiskt drakhuvud med glittrande discobollar. I andra hörnet spred en gammaldags golvlampa en varm, röd mysbelysning.

Frisk själv kallade kvällen för en "akustisk deli". Avskalat och chosefritt blev ledstjärnorna under spelningen. Huvudpersonen själv satt med en akustisk gitarr på en stol nära scenkanten, flankerad av två musiker på synt och marimba respektive akustisk gitarr. Låtlistan blev som ett musikaliskt buffébord med smakprov från Frisks olika konstellationer genom åren. Många nya låtar och flera hittar från Atomic Swing-tiden förstås, men också mindre uppmärksammade albumspår.

Anslaget var sympatiskt men kändes inte så överraskande. Frisk har ett osvikligt sinne för refränger som fastnar, halvkryptiska texter och låtar som andas brittisk sextiotalspsykedelia. På Reginateatern framfördes låtarna gärna med flamencodoftande gitarrspel, ambienta keyboardslingor och tunga basgångar på synten. Även om det gav ny dräkt åt de tidiga Atomic Swing-låtarna blev arrangemangen en lite för trygg formel under spelningen. 

Frisks solospelning var som att möta en gammal vän man inte träffat på ett tag. Man påminner varandra om gamla tider, småpratar om vad man gör nuförtiden och sedan går var och en vidare till sitt. Kanske dröjer det ett tag tills man ses igen, men trevligt var det. Och trevligt kommer det att bli även nästa gång.