Uppsala universitets nya giv med besök av kända musikpersonligheter som bjuds in för att delta på olika sätt, med seminarier, konserter och kanske masterclasses har börjat ge ett strålande resultat genom världspianisten Andrei Gavrilovs närvaro under några dagar. Under torsdagen medverkade han med ett seminarium vid Ångströmlaboratoriet. Han kommenterade där på ett intressant sätt sin syn på musiken som konstart och exemplifierade med verk av Frédéric Chopin (1810 - 49) och Sergej Prokofiev (1891 - 1953). Just dessa två kompositörer var det som fredagskväll stod på programmet vid en mycket välbesatt konsert i universitetsaulan.
Gavrilov inledde med inte mindre än nio exempel på Chopins samling av Nocturner. Verken representerade nio tonarter och de hade skapats under olika epoker i Chopins korta levnad, med opusnummer från 9 till 55. Irländaren John Field anses vara den som skapade genren och nog finns det många likheter mellan de två kompositörerna, inte minst formmässigt. För övrigt kan noteras att medan Chopin hela livet beundrade Field hörde Chopins Nocturner knappast till Fields favoriter. För Gavrilov däremot är de värda all uppmärksamhet vilket han tydligt visade genom sitt sätt att framföra de nio exemplen. Varje fras "betyder" något, framför allt i känslomässigt avseende. Notbilden är mindre intressant, tolkningen desto viktigare och publiken uppskattade mycket de olika stämningar som styckena ger prov på. I sina kommentarer, tyvärr inte hörbara så långt ut i aulans svårartade akustik, kunde pianisten berätta att han läste in familjens oro eller panik över våldsamheter som begicks av angripare till hemlandet Polen.
I andra avdelningen ägnade sig Gavrilov åt Prokofiev genom att oerhört virtuost presentera hans Sonat nummer 8 i B-dur, Op. 84. De tre satserna Andante dolce, Andante sognando och Vivace är mycket varierande och ger oss mycket av kompositörens livserfarenheter, inte minst från andra världskriget. Men här finns också tidiga, rent lyriska minnen invävda, från hans musikskapande redan som barn. Allt presenterade Gavrilov med total behärskning och inlevelse. Stående ovationer belönades med en läcker sonatsats ur Domenico Scarlattis rika produktion och allra sist Prokofievs fabulöst våldsamma och sarkastiska Suggestion Diabolique.