Gästspel med många musikprisma

Uppsala Konsert & Kongress har tillsammans med P2 påbörjat en serie Gästspel, där gästen som curator har i uppgift att utforma en konsert. I första Gästspelskon- serten var tonsättaren Åke Parmerud den som i samråd med Uppsala Kammarsolister hade gestaltat konserten, bitvis med egna verk. Med fyndighet och humor presenterades och diskuterades konsertprogrammet.

Varje konserthalva bildade en tydlig helhet, totalt sett ytterligare en, som förändrade prisma i ett kalejdoskop. Första halvan inleddes med Parmeruds egen elektroniska komposition String Quartet från 1988. I surroundljud fick vi avlyssna en klangers kontrapunkt i skilda grupperingar. Spänning leder till vila som föder ny spänning. Ett tekniskt fel ledde till oväntat tvärt slut av detta driftiga ljudmontage. Kammarso- listerna fick så "live" spela Igor Stravinskijs Tre stycken för stråkkvartett från 1914, en liknande fast mer lakonisk väv av motorik, klangfärg och polytonalt färgad harmonik.
Första delens sista verk, Henri Dutilleux stråkkvartett Ainsi la Nuit (såsom natten), förflyttade oss till andra halvan av 1900-talet. Åter en kontrapunkt; av klanger, speltekniker och dynamik i spänning - rörelse - vila. En både expansiv och laddat kont- rollerande inkännande tolkning utfördes. Musik att få rysningar av välbehag till.

I andra delen spelades i stråkkvintett och Ludwig van Beethoven kontra Åke Parmerud själv. Beethovens Stråkkvartett f-moll op.95 komponerades 1810 (här utförd som stråkkvintett efter Mahlers arr), Parmeruds Stråkkvintett nr 1 (beställningsverk, uruppförande) komponerades 2009, alltså nästan 200 år mellan verken. Beethoven- verket utfördes med säkra replikskiften som väl tog till vara den tematiska utveckling, dynamiken och lynnigheten så typisk för tonsättaren. Bara någon gång märktes enstaka orenheter i oktavpassager, annars var det snyggt upplagt spel intill briljant final.

De fyra satserna i Parmeruds verk exploaterade rytmkomplex, speltekniker, varierad klangtäthet och - till sist - en livligare klang-, rytm- och replik lek x 5. Bitvis mycket svårspelad musik som ändå var förvånansvärt konventionell. I grunden ett mycket skickligt framförande, även om jag misstänker att man måste höra verket fler gånger för att det riktigt skall beröra. Det tillkommer var och en i publiken att själv sätta ihop dessa prismor till en slutlig helhet.

Fotnot: Konserten sänds i Sveriges Radio P 2 22 april.

Gästspel med många musikprisma

Konsertpubliken fick på torsdagskvällen vara med om ett uruppförande av Åke Parmeruds verk, - ett svårspelat men förvånansvärt konventionellt stycke, skriver Anders Bragsjö.