Gammalt och nytt i skön förening

Trio X fortsätter sitt samarbete med blockflöjtsvirtuosen Dan Laurin och framträdde i torsdags i vårt nya konserthus. För dem som minns konserten för ett år sedan måste förväntningarna ha varit stora och återhörandet till stor glädje. Programmet var nämligen nästan identiskt med det man bjöd på då, dvs en skön blandning av gammalt och nytt. Kompositioner av trions pianist, Lennart Simonsson, och dess kontrabasist, Per V Johansson, samsades med musik från medeltiden och århundradena därefter. Som vanligt var bidragen från Joakim Edberg, vid sitt slagverk, alltid relevanta och ibland sugande jazziga.

Ensemblen startade i medeltiden med musik från Korsika - i brist på bättre titel fick det bli Nr 14, som hänför sig till en notsamling från 1400-talet. Blockflöjten känns förstås hemtam i detta tonspråk, men Trio X har också en eminent förmåga att ta vara på möjligheterna till synkoperade utvikningar från den sparsmakade musiken. Nästan som gjort för de fyra musikerna köndes därefter Brudmarsch som en gång Jan Johansson lärt oss tycka om genom sina pianotranskriptioner.

Helt fenomenalt spel presterade Dan Laurin i sina prov på vad som finns att hämta ur Principio di virtù, Dygdens princip, kanske en motvikt till annan kultur från 1300-talet, t ex Dekamerone. Även här kompletterades blockflöjtspassagerna då och då med trions insatser, till en vild kavalkad - man kan undra om inte dygden hade svårt att hänga med. Ur samma samling föredrog Dan ett solo med rumänska inslag och mot slutet en fantastisk imitation av säckpipans läte - hur går det till?
Två kompositioner av Lennart Simonsson fanns med på programmet, hans Lullaby från Kavala, den grekiska hamnstaden, och den mera innehållsrika Nude ants dance. Det första stycket var det som fick Dan att bestämma sig för att jobba med Trio X fick vi veta. Det andra inleddes som en stilla rörelse bland "nakna myror" för att så småningom släppas loss i en burlesk dans innan ron åter inträder och, får man förmoda, myrorna återgår till sitt systematiska vardagsslit.

Mellan dessa två fick vi även i år lyssna till Upon La Mi Re, en titel som har att göra med temat som kretsar kring de tre toner som nämns, alltså a, e och d i vår skala. Temat sägs härstamma från Thomas Preston, en samtida till Shakespeare, och pekar i någon mening fram mot minimalister av typ Arvo Pärt. Musikhistoriskt är Preston en representant för den engelska virginalmusiken. Att musiken tas upp här är ett bra exempel på de fyra musikernas förmåga att införliva den äldre traditionen med sin repertoar.
Sedan även Per Johanssons Tango DL, en hyllning till trions gästmusiker, exekverats i ett sugande, sydamerikanskt inspirerad arrangemang kom ett extranummer i form av en koralmelodi, I hoppet sig min frälsta själ förnöjer. Till slut, efter väldiga applåder kom ytterligare ett, en kortversion av det ekvilibristiska utdraget ur Principio di virtù.

Gammalt och nytt i skön förening

Återhörandets glädje var stor när Trio X och Dan Laurin framträdde i konserthuset, skriver Gunnar Tibell.