Gammalt och nytt i Missionskyrkan

Kammarmusikföreningens andra konsert för säsongen, sponsrad av Musik i Uppland, presenterade Edsbergs Kammarorkester. Den återkommer regelbundet till Uppsala, i föreningens regi, men eftersom orkestern består av studerande vid Musikhögskolan är den samtidigt ständigt ny. Och, frestas man tillägga, ständigt intressant och högpresterande. Årets upplaga, under ledning av gästprofessorn och solisten Ulf Wallin, var inget undantag. Konserten ägde rum i Missionskyrkan, ett utmärkt val för denna ensemble. Det lilla eko som finns i lokalen gav en fin lyster åt stråkarna och visade sig också vara till fördel för solisten i programmets andra avdelning.

Konserten bjöd på gammalt och nytt i skön omväxling och inleddes med Mozarts Divertimento i D-dur KV 136, egentligen den första i en grupp av tre stråkkvartetter som skrevs av ett sextonårigt underbarn. Friskt och spänstigt tempo karakteriserade de två yttersatserna som omramade ett mera meditativt mellanspel. Kyrkans akustik var som sagt mycket fördelaktig för den dynamiska tolkningen av Mozarts musik.
Rodion Shchedrin, den nu 75-årige ryske tonsättaren, står inte så ofta på programmet. Hans tresatsiga Concerto cantabile från 1997 blev en mycket intressant bekantskap. Med Ulf Wallin som utomordentlig solist utmejslades ett tonspråk som efter en försiktig inledning stegrades till en dramatisk intensitet, kanske med något ångestfyllda partier. Solostämman flyter fram i ett imponerande legato, nästan utan pauser och tolkningen fick en oerhörd laddning. I mellansatsens snabba tretakt förekommer oväntade effekter med en soliststråke som studsar på strängarna och imiteras av ensemblens skickliga musiker. Både andra och tredje satserna innehåller solokadenser, i den tredje med hisnande, dissonanta intervallsprång och mot slutet av konserten ett pizzicatoavsnitt över en ljudmatta i lågt läge.

Efter paus bjöds publiken åter på Mozart, nu en sen komposition, Adagio och fuga i c-moll KV 546. Enligt programkommentaren, som vanligt mycket informativ, hade Mozart tidigt komponerat fugan för två klaverinstrument, senare lagt till adagio-satsen och arrangerat de två satserna för stråkar. Alla musikerna utom cellisterna övergav sina stolar och tycktes stående lyckas ännu bättre fylla kyrkan med sitt välljud.
Sist på programmet hade man lagt Brahms´ Stråkkvintett i G-dur, op 111, ett fylligt och flödande stycke, karakteristiskt för kompositörens förmåga att blanda kontemplativa partier med upproriska tonfall. Ensemblespelet kännetecknades hela tiden av stor precision och ett driv som vittnar om musikerna förmåga och vilja att följa sin ledares intentioner.
Förhoppningsvis kan besöket från Edsberg fortsätta att bli ett stående inslag i Kammarmusikföreningens säsongprogram.

Gammalt och nytt i Missionskyrkan

Högpresterande ochintressant, skriver Gunnar Tibell om Edsbergs Kammarorkester som konserterat i Uppsala.