Gamla meriter räcker långt för Tina Turner

Hon är på många sätt makalös, Tina Turner. I höst fyller hon sjuttio och samtidigt firar hon femtioårsjubileum som artist. Till den långa raden av succéer kan nu läggas den pågående världsturnén. När hon kom till Stockholm för två spelningar var det utsålt och redan efter andra låten, Typical male, möttes hon välförtjänt av stående ovationer.

Hennes karaktäristiska hesa röst har kvar all sin kraft och karisman är odiskutabel. Den bar upp såväl de lite svagare låtarna som de sönderspelade hitsen. Turners egna insatser var av högsta klass, men när körsångerskorna anslöt sig blev det både gapigt och bombastiskt. Vid flera tillfällen lämnade Turner scenen och lät körsångerskorna och musikerna avsluta låtar utan henne. Då blev resultatet minst sagt mediokert, det var knappast därför delar av publiken hade betalat över 1700 kronor för sina biljetter.

För att vara en turné som uppmärksammar hennes femtioårsjubileum som artist var låtlistan anmärkningsvärt begränsad. Fjorton av tjugo låtar kom från Turners åttiotalsskivor, bland andra What's love got to do with it, We don't need another hero, The best och Private dancer. Däremot var det bara ett fåtal från tiden med förre maken Ike och ingenting nyare än James Bond-låten Goldeneye från mitten av nittiotalet.
Bristen på förnyelse var påtaglig, och det känns snopet när det gäller en sådan legend som Tina Turner. De gamla meriterna räcker långt, men det hade varit roligt om hon åtminstone hade bjudit på något nytt.

Det visuella kompenserade delvis för detta. Dansnummer av The Ninjas, fyrverkerier, klädbyten och filmsekvenser på videoskärmen bakom scenen förekom flitigt. I extranumret, sextiotalsklassikern Nutbush city limits, åkte Turner ut över publiken på en stor ramp samtidigt som hon eldade upp åhörarna med sin sanslösa energi.
Att sedan avsluta kvällen med den vemodiga balladpärlan Be tender with me baby var ett oväntat, men lyckat, drag. Det visade att lugna ballader passar henne lika bra som ösiga upptemponummer, och att Tina Turner i sina bästa stunder fortfarande med all rätt kan kallas världsartist.

Gamla meriter räcker långt för Tina Turner

I sina bästa stunder kan Tina Turner fortfarande med all rätt kallas världsartist, skriver Stefan Warnqvist efter att ha sett hennes spelning i Globen.