Fullt ös på scen trots liten publik

Om man skulle skriva en lista över de band som betytt mest för hiphop skulle Jungle Brothers ligga på den listan. Dock har de drunknat i vågen av andra akter som lyckades med att nå en större mainstreampublik än vad de gjorde. Något som däremot kan nämnas är den gedigna lista av samarbeten de kan lägga till sin lista. Vi kan här till exempel nämna band som A Tribe Called Quest och De La Soul. Likheterna mellan dem och djungelbröderna är också musikaliskt slående.

Det var trångt på den listan i början av 90-talet när hiphoppen började ta fart på riktigt. Jungle Brothers ska ha cred för att ha varit bland de första hiphopakter som, med hjälp av houseproducenten Todd Terry, släppte in dansmusik i sin egen genre. I’ll House You är en fantastisk låt såväl live som på skiva.

45 minuter innan spelningen är det dock nästan pinsamt tyst på Katalin. Några gamla souldängor hörs hur högtalarna och det hade varit en alldeles utmärkt inramning om det inte fortsatte att vara folktomt i lokalen. Men som Mike Gee säger själv från scenen ”It doesn’t take a lot of people to have a party”. Det är ungefär så som kvällen kan ramas in. Jungle Brothers borde med sina meriter hamna på listan över inflytelserika artister. Dock visar publiktillströmningen under kvällen på att så inte är fallet men ändå får de till en fest.

Men hur gör man då för att skapa denna fest? Jo man drar på sitt största leende och kör på precis som om lokalen skulle vara full. Låtarna avverkas i en rasande hastighet inför en liten men entusiastisk skara människor framför scenen. Inte ens 20 minuter in i setet har de redan hunnit avverka inte mindre än 9 låtar men håller fortfarande modet uppe. Däribland en tung liveversion av Straight out the Jungle och en om möjligt ännu tyngre Because I Got it Like That.

Det känns inte som att festen håller hela vägen. Jungle Brothers hade definitivt förtjänat både ett bättre öde och en större publik. Men är det fest så är det fest.