En konsert med Tommy Körberg är alltid en upplevelse. Han är ju inte bara en skicklig sångare utan är väl nästan lika känd för att ha ett underhållande och elakt mellansnack, så var det även denna kväll. Som vanligt käftade han med publiken och fick oss med på noterna.
Körberg hade med sig ett lysande kompband i form av två gitarrer, Max Schultz, och Fredrik Jonsson, en basist och batterist. Arrangemangen var helgjutna och allt lät tight, såväl det gällde sånger av Cornelis eller Frank Zappa.
Det var en mycket blandad och varierad kompott Körberg bjöd på under den över tre timmar långa konserten. Han varvade låtar från sin relativt nyutkomna skiva Songs For Drinkers and other Thinkers med musik av bland andra Brel, Peter Le Marctexter och några relativt okända låtar av Cornelis. Det var ett ganska modigt val av musik, då merparten av sångerna inte tillhör hans mest kända. Men, för att blidka fansen, stack han även emellan med dängor som Björn och Bennys svensktoppshit Fait a complit och Fattig Bonddräng. Efter den sista drog han ett skämt, som jag med hänsyn till våra förtalsregler inte nämner i denna artikel.
Med på scen var även två av hans adepter från TV-serien True Talent, en serie som hade ungefär lika många tittare som de som var på Konserthuset. De framförde varsin sång och det var charmigt. Fräckare var den ekivoka sången Drömmen om Gun, samt den självbiografiska Vacker av att Sjunga, en låttext beställd av Körberg själv och tillägnad honom.
Konserten avslutades med blues och ett 70-talsmedley och med de snygga styckena skulle det ha kunnat sluta, men folket kräver sin Anthem och visst, den levererades snyggt i fräscht arrangemang. Han belönades med stående ovationer och bjöd som extranummer på en innerlig och varm version av Som en bro över mörka vatten. Sammanfattningsvis en generös och underhållande föreställning där man förundras över den enorma röstkondis Körberg besitter. Han är tveklöst en av de största underhållare vi har i vårt land.