Under måndagskvällen bjöd Kammarmusikföreningen på besök av den välkända Oslo Strykekvartett, Geir Inge Lotsberg och Liv Hilde Klokk, violin, Are Sandbakken, viola, och Øystein Sonstad, cello. Efter paus sällade sig också den svenske cellisten Torleif Thedén till kvartetten.
Programmet inleddes med Béla Bartóks femte stråkkvartett från 1934 – den saknar både opustal och tonart i den ursprungliga beskrivningen. Det femsatsiga verket utgör ett verkligt kraftprov för musikerna med sin konstfärdiga rytm, sina skiftande tonarter och sin växling mellan lyriska och intensivt energiska passager. Endast i den andra satsen, Adagio molto, finns enkla, harmoniskt igenkännbara ackord, i tre av stråkstämmorna.
Där är det primarien som vittnar om moderniteten genom att spela en dissonant melodi ovanför. Alldeles mot slutet dyker en enkel barnvisa upp, mycket överraskande. Vilket spel norrmännen presterade! Det karakteriserades av dynamisk och tonal precision, virtuosa passager i hela kvartetten och ett fenomenalt samspel.
Mitt i programmet framfördes ett bejublat extranummer, ett av Dave Brubecks kända stycken, Blue Rondo A La Turk. Anledningen var ett fel i programmet: en av Strykekvartettens tidigare medlemmar skulle ha avlidit för några år sedan. Nej, han lever och hyllades nu med en för stråkar omskriven version.
Efter paus spelades Schuberts Stråkkvintett i C-dur, op 163. I ensemblen tillkom en gäst i form av cellisten Torleif Thedén. Det fyrsatsiga verket skrevs sent i kompositörens korta liv och uruppfördes först långt efter hans död. Kvintetten bjuder på ett långt inledande Allegro ma non troppo följt av en långsam sats som bl a innehåller ett avsnitt där primarien tillsammans med en av cellisterna musicerar mot en stråktrio i ett fantastiskt legato. Scherzot bjuder till en början på häftiga ackord med intensiva accenter som låter musikerna briljera i perfekt samspel. Efter ett nästan melankoliskt mellanspel återkommer intensiteten. Sista satsens Allegretto växlar också mellan långsamma och mycket snabba delar som leder fram till en hetsig final.
Med mycket välförtjänta, stående ovationer hyllades musikerna av den fulltaliga publiken i Alfvénsalen.